Jag har mina favoriter som jag har svårt att släppa, precis om de flesta andra. Men smaken förändras med åren. Jag minns minns första favorit: Yves Saint Laurent Paris, den använde jag nästintill dagligen på högstadiet.
Sedan under gymnasiset fastnade jag för Laura Ashley No. 1. Jag fick parfymen av min mormor. Som jag älskade den blommiga doften...den var mitt signum "in the days". Den påminner mig så mycket om mina "discodays" i mitten av 90-talet.
Därifrån gick jag till en intensiv kärlek till L'Eau d'Issey (Issey Miyake) som jag köpte på Finlandsfärjan till Vasa och vi trivdes ihop i många år...
...därefter vet jag inte vad som hände eller hur det gick till men jag tror att det handlade om ett "provluktning" på Domus eller Åhlens som ledde till instant love. Carolina Herrera 212 förtrollade mig totalt. Jag älskar fortfarande alla av de dofter jag nömnt men denna är lite extra speciell. Tyvärr förknippar jag den nog så mycket med nattliv, cigarettröksfyllda krogar och kan bli nästintill "bakis" av parfymen i sig. Men jag älskar verkligen doften!
Min senaste favorit härrör tillika till min nya kärlek...och heter Armani Aqua di Gio...very special indeed!
Därefter har jag fastnat för Elisabeth Ardens olika dofter, de är fräscha och lätta. Jag har alltid varit mer för lätta dofter, kryddiga parfymer som Poison ger mig huvudvärk.
Just nu är jag galet förälskad i Aqua di Gio, den doftar underbart och betyder nåt alldeles extra för mig! Ja, det har jag ju redan skrivit ;)
Nåja, anledningen till just detta inlägg var att det med mitt paket från eleven.se (som jag hämtade ut i går) fick med ett parfymprov på Paillettes från Enrico Coveri. När jag först kände doften från provröret fick jag nästintill frossa, jag har så svårt för den där typen av doft. Den känns så tung, elegant och "damig". Hursomhelst fick jag för mig att testa den i kväll och tänka sig, jag tycker att den doftar helt ok på min handled. Jag vet inte om det beror på bubbelvinet eller om det är så att (mina) preferenser förändras. Det är (helt klart) ingen parfym jag kommer att köpa men den doftar inte "kräkmedel" som jag ansåg att den gjorde när jag öppnade provflaskan i går. Doften på huden blev verkligen en helt annan. Dock för "kryddig, tung och damig" för min smak...
En viktig passus är dock; en parfym som inte passar mig eller som jag ogillar kan fungera fantastisk bra och dofta helt rätt på en annan person. Jag krititiserar inte en doft i sig, utan hyllar de jag tycker känns rätt på mig. Slutligen vill jag bara säga att för min del är den ultimata doften en ren människa, alternativt en ren människa med en hint av en välackompanjerad parfym. Tyvärr är det långtifrån alla som klarar det sistnämnda. Jag jobbar på en vårdcentral och det är mer än hälften av veckans dagar som korridorerna på jobbet stinker av rakvatten/parfym. Dessutom miss-matching!
Måttlighet, en hint, en förstärkning (av personlighet), en fräschör...det är det parfym handlar om. Inte om att dölja andra dofter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar