Ledsen

Vissa dagar/stunder är det tyngre att leva som jag gör just nu och idag har jag känt av det. Jag går omkring här, tvättar, plockar fram mat från frysen, bäddar sängen, myser i soffan, sopar bron, fixar och donar, som om allt var som förr. Jag hade planerat ett liv här men nu lever jag plötsligt här på lånad tid. Det kommer inte att bli någon repris av förra sommarens solande på altanen, vackra sensommarkvällar med altandörren öppen och kubb på gräsmattan. Jag som trodde att åtskilliga sådana somrar väntade. Det är fantastiskt att jag får vara här tills dess att det blir flytt men det gör inte situationen till en barnlek för det. Det är så sorgligt och jag kan känna mig så ledsen och vemodig ibland.

Jag säger inte att jag inte är lycklig, inte alls! Jag är så fantastiskt lycklig över att ha funnit en sån stark kärlek, min själavän och livspartner. Det är så mycket som övertygar mig om att detta är rätt. Vi har en mycket speciell magi mellan oss. Jag tror helt enkelt att detta var "meant to be". Det känns som om vi är skapade för varandra. Nej, det är inte det utan det är situationen i sig som kan vara lite tärande ibland. Likväl som jag känner lycka och glädje över det jag funnit måste jag få känna sorg över det jag förlorat. Just nu lever jag i nån slags mellanzon, jag är inte här och jag är inte där...