Jag har tänkt på det ett tag och i dag gjorde jag slag i saken, jag skickade en (påsk)hälsning till Daniels föräldrar Janne och Britta med orden:"Tack för allt ni varit och allt ni ÄR. Ni är underbara. Varma kramar, Jennie"
Och, tro mig...de är verkligen helt fantastiska. Varma, kärleksfulla, hjälpsamma människor som jag alltid kommer att älska. När man träffar på sådana genuint fina människor ska man vara tacksam och visa sin tacksamhet. Jag hoppas att vi alltid kan bibehålla kontakten - även om livet för oss fram på vägar vi aldrig anade väntade.
I dag träffade jag även Jills svärmor Eva på Hemköp, även hon en varm och underbar person. Vi utbytte en kram och några ord, hon hade hört talas om det som hänt men log ändå "med hela ansiktet" och orden: "du är ung, ni har inga barn och Boden finns kvar". Ibland undrar jag om jag är galen och behöver höra ord som dessa - och idag kom det från min systers svärmor...
Jag har verkligen helt fantastiska människor omkring mig och då menar jag både de som lever nära inpå min själ såväl de som finns "ute i periferin" och jag hoppas att det alltid kommer att vara så.
1 kommentar:
Jag har hittat den som jag vill chansa med. Tyvärr är omständigheterna inte på vår sida, så jag försöker balansera vår närhet och samtidigt se mig om efter andra möjligheter. Det är inte lätt att gå vidare när ens hjärta redan är tjingat.
Skicka en kommentar