Ett par ord med en gammal bekant på MSN, en person som inte har koll på läget här men som fått en liten update nu. Ledsamheten ligger hela tiden under ytan på mig, det är en pressad och sorglig situation. Jag har noll ork för "salt i såren" och dessa ord var de som satte spiken i kistan denna förmiddag:
"ni som hade det mesta... tycker jag som amatörpsykolog att gräset är inte finare på andra sidan bara annorlunda... morsfarsan kämpade tills döden skillde dom åt... finns inte sånt idag.."
Tror inte folk att jag tänkt, analyserat, vägt, vänt och vridit. Ja, då känner de inte mig. Jag fattar inte beslut på impuls! Hur mycket jag än tänkt och tänker så finns inga garantier...
4 kommentarer:
Gumman, ingen annan än du och D vet exakt vad som känts sista tiden. Ingen kan döma. De kan omöjligt veta om det ni hade var "allt".
*kraaam*
Det där lät precis som min gamla självmordsbenägne "kompis" som mest sitter och dricker whisky och tycker synd om sig själv. Usch vilken jättemegastor flashback jag fick.
Hur som helst, låt inte sånt sänka dig, för folk har ingen aning om vad som pågår inom dig, inte ens om du berättar om det för dem. Känslor och tankar är något individuellt ju. Ingen kan säga nåt om vad du har gjort och inte, bara du själv. Du vet att du har fattat rätt beslut och det räcker så.
Gaska upp dig lite tjejen, du är ju modigare än de flesta som faktiskt vågar släppa det trygga invanda och gå vidare och utvecklas!
Jo, en del kan verkligen konsten att kläcka ur sig "klokskap". Ibland är det svårt att veta om det handlar om missvisad välvilja eller "djävulskap". Tack för era fina ord! :) Har gaskat upp mig rätt bra efter det där. Även om den där känslan av "panik" kommer och går några gånger varje dag.
Själv försöker jag tänka att det är missvisad välvilja och inte av elakhet när folk uttalar sig så man tar illa vid sig...iaf tills motsatsen bevisas...
Du har en fin blogg :)
Skicka en kommentar