Inget speciellt har skett men...

...jag känner mig irriterad inombords. Som om det bara pyser och pyr. Jag antar att grundorsaken är hormonell, det känner jag i såväl mage som bröst men på toppen av det lägger jag annat som retar/stör/oroar/provocerar och i kombination får irritationen mer syre. Jag gör nog bäst i att stänga in mig ett tag idag.

Just nu har jag fastnat i nån barrikad här i byn känner jag, en barrikad som jag inte riktigt tar mig ur men som jag borde. I morgon vankas det troligtvis tacos här i byn med Jill och gänget + Camilla och Jonas, jag har även SMS:at Jeanette men henne tror jag inte vi ser röken av. Jag har även skickat ett meddelande på MSN till Tove om den där grillmiddagen hon föreslog, kanske vi kan ta den i veckan. Sen tänkte jag försöka ta mig till Luleå och handla lite i veckan. Pernilla är på väg hem från Lycksele nu så jag måste säkert ta mig förbi och hälsa på henne och lill-snyggis också. Och Gunilla då. Henne vill jag ju absolut hinna träffa innan hon drar söderöver igen. Men det kanske vi kan hinna under helgen. Och på fredag flyr jag stan ett tag. Det blir skönt - hoppas jag. Har vissa farhågor kring det och får inget besked om läget förrän närmare helgen.

Jag irriteras även över att en del av det som irriterar mig verkligen irriterar mig. Rörigt, jag vet...men ta detta med barrikaderingen i byn, jag har inte tagit mig ut nånstans (nu menar jag krog/nattliv) i sommar. Fast samtidigt - vill jag verkligen det? Eller är det bara att jag känner att jag borde? Att för att jag hade gjort det om saker hade varit som förra sommaren. Detta med Jeanette retar mig också, jag får känslan och hintar om att hon kan vara less på att sitta där i sin etta i stan och vill ha med henne ut lite men när jag skickar ett erbjudande så passar det inte, men återigen, det är ju hennes val. Inför helgen har jag ju mina funderingar men varför ska jag bara sitta här och häcka och inte ta mig ut? Även om livet inte är tipptopp så vill jag inte bara sitta här och sörja hela tiden. Sen kanske det ändå leder till en massa jäkla minus för min del för att jag tar mig ut. Men jag vill också leva och ha det gott, umgås med vackra, goda och varma människor, roa mig, byta miljö...och det ena behöver inte betyda det andra eller utesluta det tredje! För att jag drar iväg och har trevligt så betyder det inte att jag inte bryr mig, tvärtom - det betyder att jag försöker överleva och hantera det i väntan på besked!

Nu har jag fått spy ur mig lite galla i alla fall. Skönt! :)