Idag har jag en riktig setback! En usel dag rent ut sagt. Tack och lov är den snart slut för de senaste timmarna har varit nästintill outhärdliga. Jag har i alla fall stuvat om lite i mitt schema så istället för att vara ledig måndag och tisdag till veckan tar jag ut en av dagarna i morgon. Det är nu jag behöver den så så får det bli!
Små ting i vardagen kostar mycket energi. Dagligen dags! Mer eller mindre. Men alltid något! Nu har de som duggat den senaste tiden, varav en del kraftfulla, svämmat över - och det känns. Som en pil rakt genom hjärtat. Några som kan nämnas är:
- Storheden i går, tanken på att besöka Rusta som jag lade ner (= självbevarelsedrift!)
- Dollarstorebesöket Agneta skulle på i går
- Grannarnas hemkomst från utlandsresan och berättelser och minnen därifrån
...och framför allt:
- Botaniserandet i egen blogg
Små och tecken finns överallt. Minnen likaså. Jag kastas fram och tillbaka. In och ut. Till råga på allt spelar de "How Am I Supposed to Live without You" på radion när jag är på väg ut på hembesök, det är nån jäkel där ute som vill gnugga salt i såren! Jag försöker att le åt eländet men det är svårt...
Jag måste hoppas och tro och försöka finna strategier för att ta mig igenom detta träsk. Jag önskar att jag visste utgången - och hade tidsramen. I hate this shit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar