Upp och ner, ner och upp!
Den finns där hela tiden men ibland lyckas jag stävja den, dessvärre väcks den igen av i princip ingenting. Den är stadfäst, genuin och brinnande. Jag undrar om något kan släcka den längtan - någonsin...
Samtidigt vill jag inte släcka den, jag vill beakta den och leva den. Varje dag! För resten av mitt liv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar