En liten reflektion bara; tänk vad erfarenheter kan göra med en. Jag har sett mig själv som en person som varit väldigt restriktiv med att visa känslor. Jag har haft långt till tårar och velat hålla det mesta inom mig. Tårar har mest visat sig i ilska och affekt tidigare. Det senaste året har förändrat mig, jag är inte den jag var och jag visar min sårbarhet betydligt mer. Vilket såklart är både på gott och ont. När det rinner över av känslor och tankar så kommer tårarna, det är ovant men jag har så sakteliga börjat vänja mig. Jag kan fortfarande reagera och tycka att det är jobbigt, jag avskyr nämligen att blottlägga mig och tårar är blottläggande. Men tårar är en ventil, likaså att tala om det som smärtar med nära och kära och jag har ju det fantastiska privilegiet att ha underbara personer omkring mig. Jag har fått känna på riktig hjärtesmärta och gör det ännu, detta är något jag inte upplevt förr och som jag efter detta aldrig vill vara med om igen.
Ännu en ny dag har tagit sin början, jag inledde dagen med ett hembesök så det blev en kickstart på dagen. Annars är resten av dagen ganska välfylld med jobb, antar att även denna dag bara kommer att starta så är den slut. Efter jobbet vankas den "stående" tisdagsträningen. Jag håller min tisdags- och fredagsträning här på jobbet bra men har inte tagit mig ut på nån promenad på byn som tanken var en dag per vecka. Fast jag är nöjd ändå och kommer inte att tappa geisten för det. Kanske jag kan börja pallra mig ut en sväng om helgerna.
Nu är det bara att köra på - med allt (på såväl jobb som fritid)...
En fin tisdag tillönskas er alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar