...cylinder alltså ;) Min lilla pärla läker bromsvätska. Tack Jocke för ditt rådiga ingripande och för att du tog dig tiden att titta till lilla "Spruttis" och ge en diagnos på problemet. När växlarna och kopplingen började jäklas fick det mig direkt att tro att sista stunden var kommen för min lilla "rostboll". Det kändes bara som om det hela skulle kunna bli en så pass dyr historia att det var lika bra att börja titta efter en ny bil. Men Jocke just made my day! Ca. 900 kr kostar denna slavcylinder och det är det såklart värt. Sedan jag köpte bilen har den fungerat klockrent och klarat alla besiktningar galant (så när som på positionsljustrasslet i våras som bara berodde på glappkontakt). Jag fick även rekommendationer om att köpa ett nytt oljefilter och olja och det ska "Spruttis" såklart få för att han bär mig mer eller mindre varje dag. Tack igen Joakim...
Jillan hade börjat ge min lilla "Spruttis" (efter "Dr Snuggles" Spruttibangbang) öknamnet "Skruttis". Det måste jag få ur henne snart ;)
Jag känner mig väldigt tacksam idag. Det såg ni säkert först i inlägget tillägnat Jill tidigare i afton och nu detta men tidigare idag har det även slagit mig att jag är så lyckligt lottad som har så mycket kärlek i mitt liv. Jag har världens bästa vänner och får de raraste ord som dimper ner i min mobiltelefon varje dag. Både i text och ord. Jag har ett jobb jag trivs med och mycket fina kollegor. Utöver det fina arbetskamrater generellt. Jag har möjlighet att träna gratis och under trevliga former på mitt arbete. Jag har tak över huvudet och fyra fantastiska människor (och två katter) med mig under detta tak. Jag bor i en landsända med trevliga människor, frisk luft och gott dricksvatten i kranen. Jag har trevliga minnen och jobbigare sådana men de har gett mig erfarenhet och styrka. Jag har hopp och tro. Men framför allt så har jag kärlek - i alla dess former. Jag älskar och är älskad. Det betyder ändå mest...
Dagen idag har varit en bra dag, jag och kollegorna har ägnat dagen åt att verkligen djupdyka i vår profession under kvalitets-/inspirationsdagen på Sunderby sjukhus. Det finns så mycket anda och utvecklingslust i min yrkeskår och jag önskar att jag kunde få en liten släng av det bara. jag känner mig fortfarande mättad på tunga studier, forskningsmetodik och uppsatsskrivning trots att det bara är 9 år sedan jag tog min examen. Borde jag inte antingen ha "ångan uppe" eller ha vilat så pass att det är dags att ta tag i det igen? Nää, jag känner inte så. It's not for me - i alla fall inte just nu. Jag beundrar verkligen de som jobbat 20+ år i yrket och ger sig på dessa utmaningar. All cred till er!
När jag kom hit hade Jillan full rulle i köket (utöver att hon målat lister och gått an som vanligt *s*), hon hade snott ihop tre rätter nämligen tacofärs, kycklingröra och tillbehören till detta sedan hade hon och Lina tillsammans gjort supergoda köttfärsbiffar i ugnen med bl.a fetaost i. Du tycks ha en aldrig sinande energi, kära syster. Hon hjälpte mig även klippa topparna som jag redan nämnt innan jag tog itu med färgflaskan. Jag blev så besviken på den dassiga färgen som blev förra gången jag gav mig på att färga håret. Nu känns det däremot bättre. Ska det va' så ska det va'!
Nu ska jag ila in i huset och titta på "Lyxfällan"! Over and out!
3 kommentarer:
Lyxfällan är kul, man känner ju att man har stenkoll i jämförelse :-)
Jag hade haft magsår om jag levt som många i det där programmet gör...usch!
tack!
Skicka en kommentar