torsdag, november 26, 2009

Charm!

I afton har jag resonerat lite med Tina om norska språket i hennes blogg. Vi kom osökt in på roliga/vackra/charmiga norska ord och några som nämndes var följande:

manneballer = pungkulor
rumpeball = skinka (alltså ändan *s*)
mariehøne = nyckelpiga
rumpetroll = grodyngel
kjøttmeis = talgoxe
potetgull = chips
nysgjerrig = nyfiken
gulerot = morot
duppeditter = små, "onödiga" ting
olabukser = jeans
agurk = gurka
vifte = fläkt
attpåklatt = sladdbarn
pupper = bröst
söppel = sopor
skjebne = öde (alltså ödet, inte liknande ödehus)
støvsuge = dammsuga
hybelkanin = dammtuss
vindue = fönster
by = stad (kan bli lite förvirrande)
mangler = saknar
husker = minns
trenger = behöver
lyspære = glödlampa
rolig = lugn (rätt logiskt om man ser till vårt ord orolig)
piggedekk = dubbdäck
rusbrus = alkoläsk
morsomt = roligt
do = toa
drit = skit (inte som avföring utan mer om man talar om skitsnack eller att nåt gått dåligt)
utfordringer = utmaningar
ergoterapeut = arbetsterapeut (också ett mer korrekt ord än det svenska :))
koseligt = mysigt
drittsekk = skitstövel/idiot
homse = bög
oppvaskfille = disktrasa
klut = trasa
bikkje = hund (uttallas "bischje")
griseflaks = röta, tur, flyt
hode = huvud
honepine= huvudvärk
rar = konstig, ovanlig
pute = kudde
dyne = täcke
soft-is = mjukglass
lomme = ficka
lommebok = plånbok

Dessa är riktiga ord och inte svenska påhitt som "guleböj" och "tallefjant" som ska betyda banan och ekorre. Våra språk har en hyfsat stor likhet och det är relativt lätt att förstå och göra sig förstådd folken emellan men en del ord skiljer sig totalt. Kanske i synnerhet när det kommer till mat/råvaror och djurnamn. När det gäller de nordiska språken så upplever jag norskan som ett vänligt och mjukt språk, danskan däremot är inte lika varm. Isländska och finska kan jag inte ens uttala mig om eftersom jag inte förstår ett smack men visst tycker jag att isländskan har sin charm den med - även om den för mig är totalt obegriplig så när som på något enstaka ord.

2 kommentarer:

Tina sa...

Finska är för mig ett hårt språk, låter argt lixom.
Isländska tilltalar för att de totalvägrar ta in låneord.
Norska låter glatt tycker jag. Danska mest grötigt.

missj sa...

Jag håller med dig om allt där. Isländskan är så exotisk. Har du förresten sett grönländska språket i skrift? det är också fascinerande. Ta bara ortnamn som: Ikerasaarsuk, Niaqornaarsuk, Akunnaaq, Kitsissuarsuit,, Ilimanaq, Oqaatsut, Qeqertaq, Saqqaq, Nuugaatsiaq, Ukkusissat, Aappilattoq, Kangersuatsiaq, Kullorsuaq. Det låter nästan som ett påhittat språk :)När man ska lyssna på danska får man verkligen vässa öronen och koncentrera sig - och ändå är det långtifrån lätt att förstå.