Oslo är en förträffligt trevlig stad och norrmännen är i allmänhet trevliga och svenskvänliga (nåja, kanske i OS-sammanhang;)). Den är både "liten" och en storstad på samma gång. Det är få storstäder jag skulle kunna tänka mig att bo i men Oslo är definitivt en av dem. Jag känner även att omkringliggande kommuner som Asker och Bærum verkar vara trevliga ställen.
Förra veckan var jag faktiskt ner till den norska huvudstaden på en intervju, mötet kändes bra, nervositeten höll sig stången och jag kände mig trygg i de svar jag gav på deras frågor. Jag kände att jag visste vad jag talade om och att jag inte konstruerade en person eller erfarenhetsgrund utan jag vara bara jag och jag tror att de tre intervjuarna kände att jag faktiskt hunnit samla på mig en del under de år jag varit yrkesverksam inom professionen. Jag kände att jobbet var både likt och olikt mitt nuvarande, grundarbetet är relativt likt men organisationen och vårdkedjan en helt annan. Jag såg en massa förbättringspotential och det sade även den fackliga representanten under intervjun. I raka ordalag:
"Vi har en del att lära av Sverige"
Under intervjun sade de också att jag hade med mig väldigt bra erfarenheter och kvalifikationer för den organisationsförändring de står inför. Det kändes naturligtvis bra och gav mig boost nummer två.
Några av intervjufrågorna var följande:
- Berätta lite om dig själv och vad du gjort i kronologisk ordning.
- Hur hanterar du konflikter på en arbetsplats t.ex om en kollega inte sköter sitt jobb?
- Hur arbetar du i organisationsförändringar?
- Beskriv mer om vad du gör i ditt arbete/en vanlig arbetsdag?
- Berätta om din erfarenhet av teamarbete och den feedback du fått på detta.
- Om du planlagt din dag och saker och ting sker; telefonen ringer, folk står vid dörren och vill ha hjälp (m.a.o. stress och flexibilitet). Hur hanterar du detta då?
Idag ringde de mig från St. Hanshaugen, jag fick veta att vi var tre stycken som gått vidare och som de valt att göra en grundligare koll av genom kontakt med referenser. Naturligtvis hade jag hunnit kolla upp lite vad som sagts och det var enbart vackra och fina ord. Det tackar jag, å det djupaste för! Sektionsledaren i St. Hanshaugen sade även det att jag fått fantastiskt fina referenser och att jag gjort ett mycket bra intryck under intervjun. Där kom fjärde boosten. Men dessvärre sade hon också att det varit väldigt svårt att välja ut en person till jobbet - men att det nu var gjort och att jag inte var den de valt. Däremot finns jag med om det skulle vara så att de får ett avhopp men det lät inte troligt. Tro fasen det, ett fast heltidsjobb i en fin stadsdel i Oslo. Jag blev faktiskt erbjuden ett annat jobb inom enheten då sektionsledaren har hand om hela delen för hjemmebaserte tjenester och inte bara arbetsterapin och sjukgymnastiken men jag känner att jag vill göra det jag är utbildad till och gå framåt, inte tillbaka.
Rubriken sammanfattar nog ganska väl hur jag känner just nu. Jag känner mig naturligtvis besviken över att ha snubblat på mållinjen men är samtidigt oerhört boostad. Att komma så pass långt som jag gjorde på första försöket är banne mig inte fy skam - och dessutom har jag fått en massa fin feedback som bidrar till att sprätta upp självkänslan ett par pinnar på stegen. Men visst känns det tungt att börja om från början (det gäller både jobb, tid och pengar) men det gör jag ändå, för så lätt ger jag mig inte! No way!
Jag resonerar nu lite som man gjorde när man letade hus och blev besviken över att man förlorade vad man trodde var drömhuset i en budgivning, känslan av att nåt bättre aldrig skulle dyka upp slog en mer än en gång och sedan visade det sig att det nog egentligen var ett "ödets nyck" för att nåt annat, bättre, mer lämpat var ämnat åt en. Så måste det vara nu också. Better times are yet to come. Jag har/ska höra med mina referenser om de kan tänka sig att stå kvar på min "lista" om det skulle dyka upp nåt annat som känns lockande. Jag kommer inte att söka "hött och mött" i någon slags desperation, för det är inte vad det handlar om. Jag jobbar på en trevlig arbetsplats med superfina kollegor/arbetskamrater och trivs som fisken i vattnet men jag känner en spirande lust efter att testa nåt nytt och utmana mig själv lite - SÅVIDA det känns rätt. Jag tvivlar inte en sekund på att jag kommer att bli smått panikslagen om jag skulle få ett jobb i Norge, att lämna tryggheten i ett jobb man kan och en arbetsplats vars rutiner man är införstådd med, lämna familj och goda vänner, lämna ett system och en landsdel man känner till är inte bara. Långt därifrån. Men jag kommer även att sväva runt på små moln och känna lust över att kasta mig in i nåt nytt.
Nu är det bara att sadla om och hålla korpgluggarna öppna. Blir det så blir det, blir det inte så går jag inte under. Men det är nu jag känner att jag har möjligheten och läget. Jag har ju inte ens en lägenhet att säga upp utan kan ta några väskor och åka, resten av mina saker får jag ha kvar här hos syster med familj. Ni är allt bra fantastiska!
Jag vill våga och vinna, ja...det vill jag. Men först måste det dyka upp nåt som jag känner är värt att söka, nåt som lockar och pockar. Sedan tidigare har jag en prenumeration på nya arbetsterapeutjobb från NAV (Norges svar på AF/FK) och idag har jag även beställt övervakningsmail på jobb från Medrec, Finn.no, Helsestillinger, Oslo Kommune och Careerjet. Allt eftersom mailen trillar in får jag värdera de lediga tjänsterna och avgöra om det är något för mig. Jag känner i alla fall att det finns hopp när det kan gå så här pass bra redan på första försöket.
Innan jag avslutar detta mastodontinlägg vill jag åter igen rikta ett tag till mina fina refererenspersoner. Ni är guld värda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar