Under mars månad väntar förändringar för mig gällande jobbsituationen. Eller egentligen inte bara för mig, för det drabbar ju även mina kollegor. Jag har fått en förfrågan om att bistå hemrehabiliteringsteamet med 20% från och med mars månad och det var ju naturligtvis nåt jag tyckte kändes skoj. Jag har ju hjälpt dem tidigare och det är ett roligt jobb och sedan ger det naturligtvis även mer pengar i börsen när man jobbar 90% istället för 70%. Dessvärre fick jag i fredags "hintat" att jag i och med dessa stramare tider inte kommer att få gå upp dessa 20% utan de ska bakas in i mina 70% (vilket är min egentliga tjänstgöringsgrad) vilket i sin tur innebär att jag enbart kommer att ha 50% på distriktet. Det lär bli kännbart. I och med detta har jag idag valt att hoppa av smärthanteringsgruppen och vårt avsnitt praktisk ergonomi som jag och en kollega från en annan vårdcentral haft hand om. Jag känner att det kommer att stjäla för mycket tid av mina 50% med 4-6 grupptillfällen + för- och efterarbete. Så så får det bli. Jag har meddelat min gruppkollega detta idag.
Dessa (snart) tre veckor då vi gått kort har vi (ursäkta språket) haft häcken full. Ärenden har flödat in i en aldrig sinande ström och ibland har vi känt oss som yra höns. Tur att vi är lika vimsiga båda två ibland och kan skratta åt saken ;) Jag har skrivbordet fullt av lappar och ibland är det svårt att veta vad man påbörjat, avslutat eller ens tagit tag i, vem som överrapporterat vad, vad man lovat på olika hembesök eller annat man sagt att man ska kolla upp. Idag känns det som om jag bara hunnit påbörja en sak så har telefonen ringt, när jag lagt på luren har jag fastnat i nåt annat och så har det rullat på men trots detta känner jag att jag i eftermiddag fick undan en del sånt där som jag lagt i högen för "mindre brådskande" och högen med lappar har minskat. Mycket skönt! Jag måste säga att både jag och Annika varit fenomenala på att hålla efter och fortsätter det så här så kommer vi inte att ha mycket att lämna över till vår kollega från hennes distrikt när hon kommer tillbaka på måndag. Om det egentligen är på gott eller ont vet jag däremot inte. Att stressa och göra undan och försöka hålla undan väntelistor är inte enbart av godo. Det kan sända fel signaler. Men jag säger ändå "tummen upp" för oss. Det känns bra att inte ha högar med saker att lämna över men detta har ju bloggat om tidigare. Detta kan i alla fall vara förklaringen till att jag känner mig hyfsat knäckt om kvällarna, eller kanske främst eftermiddagarna när jag landar här i byn. Det är som om skallen är tom. Jag är glad att jag har ett så pass roligt jobb, en trivsam arbetsplats, bra arbetskollegor och en toppenroomie - vi hinner skratta en del under dagarna och det är ju toppen och ger lite ny energi!
Nu ska jag låta kvällen rulla på, middagen är avverkad (jag behövde ju bara tugga och svälja idag - tack Jillan!), duschen och avsminkningen likaså så det enda som egentligen återstår innan sängen är tandborstningen. Det är så tacksamt att ha det gjort för det innebär att jag nu bara kan slappa, slösurfa, se på TV och prata "strunt" med folket här.
Ha en skön kväll, people!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar