Den kan reta gallfeber på mig ibland och få mig att känna att jag inte kan fatta "egna beslut" utan att plågas av ordentliga samvetskval för det.
Jag förstår om detta låter underligt men jag kan förklara lite mer.
Ta som dagen idag till exempel, temperaturen har i rask takt marscherat ner från 20 minusgrader till 5 dito, solen strålar från en (nästan) klarblå himmel och snön gnistrar vit. En sån dag ska man bara gå ut. Det är nästintill ett brott att häcka inomhushus när det bjuds sånt väder såvida man inte är jobbar, är sjuk eller har nattvakat. Andra ursäkter finns inte! ;) Tänk om jag velat sitta inne och kolla på OS hela dagen? Eller om jag haft en massa annat att stå i? Jag hade nästan ställt in mig på att läsa min bok, se nån film, skala och riva mina potatisar och förbereda middagen eftersom det var så pass kallt. Jag önskar att jag hade förmågan att bara bestämma att idag gör jag sånt men i morgon tar jag en promenad i det fina vädret. Fast det kan jag inte. Jag hade inte kunnat njuta ett smack av dagen utan bara tänkt: "jag borde ju gå ut istället för att sitta här".
Så nu har jag bäddad, dammtorkat, ätit lite, tagit bort bäddmadrasskyddet som en av katterna spytt ner och kastat i maskinen, lagt fram potatis i diskhon för skalning, laddat kamerabatterierna och klätt mig - för att tillmötesgå den där rösten som manar mig ut.
Naturligtvis är det ju av godo att gå ut i solen men det stör mig likväl att jag ska dras med samvetskval om jag inte gör "som man borde". Jag vet också att det kommer att kännas både skönt och riktigt när jag väl tagit mig ut, det är kanske det som är upphovet till den där enerverande lilla "saken" som säger åt mig vad som är rätt, fel och förväntat.
Återkommer senare med lite bilder från ett vintervackert norr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar