Jobbsökartankar

En jobbannons är en sak, när man sedan lyfter luren och ringer får man oftast ännu en känsla som jag tror att man ska lyssna till. Hittills har de fyra av den fem samtal jag ringt gett mig goda vibbar. Det som inte gjorde det handlade om att personen som svarade var stressad och istället för att be mig ringa upp senare fick jag stressa fram det jag ville säga och fråga. Dessutom kändes det som att hon mest såg problem i att jag inte hade erfarenhet av den norska organisationen och systemet samt inte hade jobbat med deras dokumentationsverktyg. För mig är detta små "problem". Detta hade jag stött på även om jag hade flyttat till Falun eller Helsingborg. Alla de andra har fått mig att känna mig uppskattad och har uppmanat mig att skicka in en ansökan. Att jag är svensk är verkligen inget problem, jag har snarare fått känslan av att det är en tillgång. Att man inte är bekant med rutiner, system och en del arbetsverktyg har inte setts som ett problem utan kontaktpersonerna har menat att det faktiskt är nåt alla står som noviser inför i början men med tiden lär sig. Den tredje känslan får man vid en eventuell intervju. En anställningsintervju kan kännas läskigt, men det är faktiskt inte ett förhör och det är inte enbart den ev. arbetsgivaren som ska göra en värdering och bedömning utan det gör även den arbetssökande. Här får man chansen att känna av "klimatet" på enheten och oftast träffa ev. blivande chef och kollegor. När jag var över till Oslo på intervjun kände jag mig så trygg på min kompetens och vad kunde erbjuda och jag ställde nästan lika mycket frågor till dem som de till mig. Även om det inte räckte hela vägen fram fick jag veta att jag gjort ett gott intryck och att de haft bryderier intill slutet i beslutsprocessen. En anställningsintervju är egentligen en dialog anser jag. Jag känner verkligen att jag hade haft en del att komma med där och att jag hade kunnat bidra med nya idéer och tankar. Jag kommer att fortsätta med samma "taktik" (som egentligen är fel ord, för det är inget konstruerat utan nåt jag tror är ett framgångskoncept) om det blir fler intervjuer framöver.

När det gäller jobb i Norge är det främst en heltid som lockar och helst även fast jobb. Även om jag inte vet om Oslo är "for life" eller för en kortare eller längre period så är en trygghet att jobbet är fast om det skulle vara så att jag trivs och vill stanna efter de sex månaders tjänstledighet jag blivit lovad. Ett vikariat tar de facto slut och det innebär lite av en stress i övergångsperioden som jag helst vill slippa.

Nedan följer de annonser som just nu är av intresse för mig (klicka på bilden för att läsa hela annonsen):


Sökt!

Fick goda vibbar efter telefonsamtalet. Ett fast jobb som jag känner starkt för och som påminner mycket om det jag gör idag med mycket hembesök men som saknar den polikliniska delen, heltid, en mysig del av Osloregionen (lite mer lantligt men ändå bara 20 minuter till Oslo med färja) där jag även har vänner och fina personalförmåner. Lönen är nog inte den högsta man kan få som arbetsterapeut i Norge fast jag vet inte mer än att jag fått uppgift om vad den ligger på enligt "minstelønnsystemet inom kommunal sektor" av Norsk Ergoterapeutforbund.


Sökt!

Ett fast jobb, dock bara 80% men möjlighet torde finnas att fylla upp med exempelvis undersköterskejobb en helg per månad eller strövikariat, 28,4 arbetstimmar per vecka ger ju fint utrymme för det. Liknande arbetsuppgifter som de jag har enligt annonsen men efter telefonsamtalet förstår jag att det verkar skilja sig lite på så sätt att den rena rehabiliteringen får stå åt sidan lite för att klara ut det akuta inför patienternas hemgång från sjukhus. Men det tror jag säkert att man kan forma till med tiden. Lønnstrinn 35-47, osäker på vart jag hamnar där men med snart 10 års erfarenhet borde jag rimligtvis hamna på 40+. Kvällsarbete en dag i veckan vilket känns ovant i mitt yrke.



Ringt idag - och sökt!

Mitt i Oslo"smeten", heltid men dock bara ett vikariat på dryga året. Mycket bra lön men säkert även ett mycket krävande jobb. Samma enhet som det jobb jag var på intervju för, faktum är att jag redan träffat den arbetsterapeut som står som kontaktperson då hon även är facklig representant. Detta jobb innebär dock att man gör sina hembesök per fots eller med trikk (spårvagn) eller buss och det är lite av en stressfaktor, fast det hade nog bilkörning och parkeringsplatsletande i "stor-Oslo" också varit. Men ett stressigt jobb i kombination med seg logistik kan nog blir lite frustrerande. Detta får mig dock att fundera: "Vi ønsker oss en erfaren, løsningsorientert, fleksibel, selvstendig og kreativ person med gode samarbeids-evner, og som har lyst til å være med å videreutvikle Innsatsteamet og det nye rehabiliteringstilbudet i bydelen . Personlig egnethet vektlegges." I samband med telefonsamtalet framkom det att det handlar om ett graviditetsvikariat, det märkliga tycker jag är att man vill man ha en utvecklingsbenägen person ett vikariat som bara är drygt ett år långt? Det tar tid att utveckla nya arbetssätt och en organisation och på den tiden hinner man inte speciellt långt. Fast de kanske vill kicka igång nåt som de sedan kan fortsätta driva.