När den stora segheten seglar in...

Det visade sig att jag tagit ut glädjen lite i förskott för även nattens sömn blev förstörd av spring på toa men nu verkar det vara helt över, för nu är det stiltje - gött! Men oj så trött jag var när klockan närmade sig 16 i eftermiddag, jag rusade förbi till butiken för att handla lite, hem för att sno ihop lite middag och när jag ätit slocknade jag som en klubbad i soffan. Väcktes, förvirrad och trött när B ringde. Jag var tvungen att ge det några minuter för att klarna till och sedan ringa upp. Mig är det inte mycket idé att prata med en sån där gång annars ;)

På jobbet har det gått fint, har haft en handträningspatient som blev så lycklig över framsteg att det föll någon tår, ett hembesök och lite telefonkontakter och pappersjobb. Det känns som att jag fått mycket gjort. kristin har jobbat hårt med de lokala löneförhandlingarna, de har ett litet annat upplägg här för hur de lämnar in sina lönskrav. Man får förvisso en pott här också men man sitter inte med sin närmsta chef i löneförhandlingar utan man lämnar in sina krav via sin tillitsvalgte på arbetsplatsen. Sedan får man ett motbud av ledningen och så rullar det på. I år är potten fördelad på två delar; en kompetensdel och en jämställdhetsdel (man har som avsikt att jämna ut klyftorna mellan mäns och kvinnors löner). Förstnämnda del ska Kristin försöka förhandla lite för min del också, trots att jag är så pass nyanställt och egentligen inte ska få vara med på denna förhandling. Det handla inte om någon stor summa men tanken är att använda sig av varandra(s lön) för att få upp lönen under kommande löneförhandlingar. När vi pratade om detta fick jag en riktig "glimt-i-ögat-fråga" av Kristin: .-"För du är väl kvar här nästa år" ;) Det känns så kul att höra att de trivs lika gott med mig som jag trivs med dem. Smolket i glädjebägaren är att mina fina kollegor där hemma hemma faktiskt tappat 70% arbetskraft och det sliter såklart. Inte för att de någonsin lägger några samvetskval på mig för det, inte alls, snarare tvärtom för de tycker att jag gjort helt rätt - utan det är min känsla. Jag hoppas innerligt att de får/kan ta in nån som avlastar dem snart. Det var tidvis nog så mycket redan medan jag var kvar. Vår kompetens efterfrågas mer och mer och att matcha det trycket med mindre personalstyrka fungerar ju inte.

I morgon ska jag och Kristin till hjelpemiddelsentralen på en kurs; "Eldregruppen - bo og leve i eget hjem" så det blir buss/båt in till Oslo och sedan tunnelbana till Økern istället för turen till jobbet. Också av den anledningen ska jag lägga mig i tid, när man kommit bort från studietid kan det vara ganska slitsamt att bara sitta och lyssna en dag :)