Det är de små tingen som räknas

Fest och glamour, högtravande middagar, stora resor och annat är en guldkant i livet men det verkligt viktiga är de små tingen, det är de som är själva livet, själva essensen. Jag tror att detta blir extra påtagligt och uppenbart när man lever i en relation på distans och som B sade idag, om man av någon anledning förlorar sin partner. Då är det de där vardagliga små händelserna och egenheterna som sitter kvar och som man saknar allra mest.

När jag är med B så är det vetskapen om att vi delar liv, kärlek och syre som skapar den där toklyckan inombords. Jag som normalt sett har en "hang up" på att bädda sängen med överkast varje morgon uppskattar när B "lightbäddat" genom att fluffa till kuddarna, släta ut lakanet och vika till täckena - helt utan överkast. Jag älskar när vi passerar varandra i lägenheten och spontant ger varandra en smekning på armen, en kram eller en kyss. Jag älskar att höra det harmoniska nynnandet och sången från duschen. Höra de djupa, trygga och vilande andetagen intill mig i sängen när jag är den som somnar sist. Se min älsklings tandborste på handfatet och se skorna stå i hallen, som om de inte gjorde annat än hörde dit. Jag älskar att ha en anledning till att hänga upp två badlakan. Ja, jag älskar till och med att vi är två som hårar ner golvet i badrummet ;) Till och med att gå till butiken och handla blir en kärleksfull handling (vitsigt va?;)), att förlora varandra mellan butikshyllorna men finna tillbaka till varandra igen. En diskret smekning vid mjölkdisken, vetskapen om att vi delar nåt djupt och fint och som världen utanför inte har insyn i.

Lägenheten blir aldrig så mycket ett hem som när vi är två. Två själar som en med respekt och kärlek delar lättsamma samtal och djuplodande diton. Skratt och tårar. Blickar som värmer och bränner ;) Det är svårt att med ord beskriva hur tomt det blir när en sån helg är över.

I miss you, my love!♥

JBS!