Jag måste säga att vi gör (och har gjort) det fantastiskt bra, vi har hållit ut i flera år nu, känslorna och längtan spirar lika mycket som förr och det är rätt fantastiskt att få längta och sakna - fantastiskt på ett bitterljuvt sätt. Jag har sett flera distansföhållanden krascha men vi håller ut. För vi vill och kämpar och tror verkligen på att vi kan fixa detta. Nyförälskelsen håller i sig. Den har blivit utdragen och är fin. Men...det är klart att ibland blir jag så less, jag vill ju egentligen dela liv, vardag, fest, glädje och sorg öga mot öga, varje dag. Inte leva och göda vår relation mestadels via telefon, mail och sms. Nu vet jag att det är så här det är och måste vara en tid - men förhoppningsvis ska vi få till en lösning i "mellomtiden" (nu hittar jag inte det svenska ordet *s*) tills dess det blir en permanent flytt hem till Norge för B.
Nästa helg, då är det vi igen och på lördagen ska vi ut för en drink, en middag och en krogsväng med ca. 10 andra personer. Det ser jag verkligen fram emot. Även om jag älskar att göra våra kvällar exklusiva för oss (när vi ses så pass sällan) så har jag ändå ett behov av att också få en utekväll tillsammans - dessutom älskar jag att få visa hur stolt jag är över min kärlek, en människa som är så enormt varm, vänlig och vacker!♥
För stolt, det är jag...över B och över hur starka vi är tillsammans!
"Love is missing someone whenever you’re apart, but somehow feeling warm inside because you’re close in heart". - Kay Knudsen -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar