Brunost är lika norskt som lusekoftor, A-ha och oljeförmögenheter. Jag har varit skeptisk till osten eftersom färgen får mig att tänka på messmör, en produkt jag har ett minne av som "yäck", men döm om min förvåning - den smakade helt ok. Till och med bättre än ok. Det är förvisso inget jag kommer att köpa hem själv, inte ännu i alla fall - men det är inte omöjligt senare när/om jag blir ännu mer "känd med den". Brunost har en lätt söt smak och egentligen har jag lite svårt för sött i matsammanhang.
I kantinan på jobbet brukar de sälja våfflor (vaffler) och de flesta som köper en brukar vilja ha smör och brunost på. För mig känns det inte riktigt rätt, näää...till våfflor ska det vara sylt och vispad grädde :)
2 kommentarer:
Sylt är väl rätt sött? ;)
Ja, men det är få maträtter jag äter sylt till :) Och gör jag det så är det oftast mat som man behöver en knäckebrödsskiva med kaviar till för att det ska kännas ok. Som ugnspannkaka (utan fläsk) till exempel. Är den med fläsk har jag lite svårt för sylten till.
Skicka en kommentar