110101 - och en titt i backspegeln

Här finns hur mycket vackert som helst

Första halvan av 2010 hade tankarna på en förändring satt sina klor i mig. Jag bodde hos min syster efter min separation och längtade efter något nytt. Jag, trygghetsnarkomanen nr. 1, ville göra nåt helt nytt. Tanken på att skaffa mig en lägenhet i min barndoms stad och trampa på i gamla fotspår kändes helt otänkbar. Tanken på söka jobb i någon grannkommun kändes lika otänkbar. Mitt uppe i allt detta fanns även en önskan om att underlätta för mig och min norska kärlek (bosatt i Danmark) att ses och utveckla vår relation. Efter att ha besökt Norge vid ett flertal tillfällen och framförallt då Nesodden där jag numera bor kände jag: "här kan jag känna mig hemma". Jag gjorde slag i saken, sökte ett jobb, kom mig till intervju och var snubblande nära att få jobbet. Att jag inte fick det jobbet kändes inte speciellt tungt då jag är av tron att det mesta har en mening, att nåt bättre väntar.

Så, plötsligt dök det upp ett jobb här på Nesodden. Jag sökte det fortare än kvickt, kom mig till intervju (med buss och tåg från norra Sverige på grund av askmolns-problemen på Island). Efter intervjun kände jag; this is it! Detta är jobbet jag vill ha, en trivsam plats med människor som verkade både professionella och trevliga, dessutom en fast heltidstjänst. Detta är platsen jag vill testa att leva på! Ett par dagars väntande med fjärilar i magen kom så telefonsamtalet. Jobbet var mitt! Och detta i konkurrens med norrmän, jag var rädd att det skulle ligga till min nackdel att jag var svensk med tjänstledighet och därmed mer osäker. Men så var icket fallet. Jag var så lycklig samtidigt som det såklart var vemodigt att lämna det jobb och de kollegor jag haft i nära 10 år. Likaså alla goda vänner och min älskade syster som varit en sån stöttepelare under året som gått (hon är min allra bästa vän). Arbetet här inleddes med uttag av mina semesterdagar och tjänstledighet men i höst sände jag in min uppsägning till jobbet "därhemma". Nu blir jag här, på obestämd tid. Och jag trivs som fisken i fjorden.

Den 28/5 landade jag här med två resväskor fyllda av kläder som enda packning, första tiden bodde jag hos MB och E medan en period med att sätta mig in i ett nytt jobb, lära känna nya kollegor och få i ordning min lägenhet följde. Men så under sommaren besökte jag Skeive Dager med två vänninor och gick i mitt första Pride-tåg vilket var en sån boost. Härlig uppslutning och glada människor. Under festivalen fick jag ett magasin vid namn BLIKK, i denna fanns en annons om LBL. Jag byggde upp allt det mod jag har och drog in till byen för ett möte med detta gäng. I entrén möter jag en lika nervös Lise, att få äntra lokalen tillsammans med någon, även om man känt varandra i fyra minuter kändes så skönt. Ett tack till dig för det. Allt blev mycket mer avslappnat och lätt.

I samband med den efterföljande middagen blev jag och ett par andra damer inbjudna av Siv till det fina nätverket Sum1:s. Genom denna grupp har jag lärt känna så trevliga människor, börjat etablera ett socialt nätverk här och tagit mig ut på restaurangbesök och ut i Oslos nattliv. Just detta med den sociala biten var min största oro, att lämna ett stort och etablerat nätverk av familj och vänner och kasta mig ut i det okända.
Nu känns detta som ett av det tuffaste jag någonsin gjort, en vild chansning som verkligen visade sig vara en fullträff. Jag har verkligen vuxit som människa. Jag känner mig modig och stark. Jag är glad och lycklig. Ett stort tack till alla här i Norge som hjälpt mig att trivas mer och mer och mer här♥. 

Trots jobb hela sommaren så har jag hunnit med så mycket skoj under såväl sommar, höst och vinter, jag har en lägenhet som jag trivs så bra i och som ägs av en så gullig familj, jag har varit på otaliga happenings/fester med jobbet och kollegor, gått kurser, varit på en biltur till Köpenhamn via Norge och Sverige, åkt den fantastiska Hurtigruten mellan Bergen och Trondheim med min B, umgåtts med MB och E, åtnjutit en Stockholmsweekend med bästa grannarna från Bredis, haft möjlighet att få mer tid med B än jag någonsin haft (och jag hoppas att det fortsätter id en riktningen), varit hem till Boden och hälsat på ett par vändor, jobbat på vårdcentralen under två veckor i sommar då jag även varit ute och "husvagnat" med syster och andra folk från byn bl.a. med en tur till Nolia i Piteå, kollegorna  Annica och Annika hemifrån har varit här en helg och hälsat på, med jobbet har jag varit på konferens till Laholmen i Strömstad, jag och Tone har varit på Harrytur till Sverige för att handla och jag har lärt känna så många fina människor. Det rullar på här och det är så kul!

Jag har fallit på plats i Norge, trivs med jobb och mina nya, fina kollegor, älskar Nesodden och min lilla lägenhet, jag har börjat ta mig ut med nya bekantskaper och känner att livet leker.

Nu ser jag med tillförsikt och förväntan fram emot ett nytt och spännande 2011! Jag har en känsla av att det året kommer att innebära ännu mer förändring och utveckling.

God fortsättning!