Flexibilitet är ett måste

I dag hade jag inget inbokat på kalenderen utan hade tänkt ägna dagen åt att skriva som också är en stor del av jobbet: journaler, rapporter, søknader, bestillinger, vaktmesterordrer osv. Jag kan känna att det ser lite dumt ut att inte ha nåt uppfört på dagen även om jag vet att jag har massor med saker att göra. Men så plötsligt snor det totalt, som i dag, jag har inte ens hunnit göra det jag hade planlagt i huvudet eftersom det varit full rulle med folk i dörren, telefonsamtal, akutinsatta möten osv. Nu har det börjat accelerera ordentligt på jobbet och detta i kombination med en del jobb kring detta med kommunens omorganisation och kollegornas fallförebyggande projekt som renderar mer av det vardagliga jobbet för mig gör ju att dagarna är fulltecknade.

I dag fick jag till exempel snällt höra med Kristin om hon kunde ta ett nätverksmöte på Sunnaas åt mig på måndag, detta möte fick jag inte besked om förrän i dag och på måndag är jag ju långt härifrån. Egentligen tycker jag inte om att besvära andra med mitt jobb men det är ju så det måste bli ibland. Man måste ge och ta – och det tycker jag att vi är duktiga på här.

Egentligen kan jag känna att jag inte har tid att resa iväg nu men å andra sidan är det ganska skönt att komma iväg och pusta lite just i såna stunder.

Nu blir det middag och pust i soffan en stund innan jag drar igång med förberedelserna för ett par dagar borta d.v.s. tvätt, städ och packning.