Stopp

Nu har jag satt stopp, jag ska inte planera in något mer under min tur upp till Boden nu, jag har redan klämt in för mycket och jag vill ha tid att andas och njuta också. Jag har dessutom en del viktiga saker att ta itu med och jag vill förbereda mig på detta, ladda och satsa. Eventuellt annat än det jag redan planlagt får bli på sparket (som man säger här i Norge).

Det börjar som sagt närma sig en tur upp till Boden igen. Jag ser verkligen fram emot det; ta itu med ett par saker som är bland det viktigaste jag företagit mig, träffa nära och kära och höra/se vad som försiggår därhemma men samtidigt stiger stresshormonet i höjden eftersom jag vet att jag har hur mycket som helst att ta itu med och det i sin tur gör mig i sin tur frustrerad.

Hur trevligt det än är att åka upp och hälsa på så är det alltid samma sak, jag känner mig stressad och det har redan att det börjat komma över mig. Att jag dessutom alltid reser tillbaka med en känsla av dåligt samvete för att jag inte hunnit med allt och alla spär ytterligare på den där stresskänslan.

Jag vill verkligen inte bara stressa runt som en blådåre när jag är där uppe!! Jag vill ha någon fridag utan måsten, planer och ärenden. Det kan tyckas egoistiskt men det tycker inte jag!

Nu försöker jag klämma in så mycket som möjligt på samma dagar för att inte behöva ranta ner till stan varje dag. Som det ser ut nu har jag två dagar då jag inte behöver ner för att jag och så vill jag helst hålla det.  Jag vill hinna ta det lugnt och umgås med Jill och familj nån dag eftersom stora delar av tiden är ”blåslampa i baken”.

Jag börjar, som jag skrivit förr, känna av att jag inte haft någon längre sammanhängande ledighet på ett tag nu – men det får jag till påsken. Då stannar jag här i Norge. Utan stress. Nästa  resa upp blir någon gång efter påsk.