"I can give you pleasure!"

Kalla, karga timmar

Vilken hemsk natt/morgon jag haft! Utekvällen var riktigt skoj, så skoj att jag ordnade med övernattning inne i byen, dessvärre gick jag på niten att låta mig avrekommenderas (heter det så? *s*) den platsen och tacka ja till en annan. Där och då kändes det som ett klokt val men det visade sig vara en misjudgment grande. Det hela slutade i alla fall med att personen som skulle inhysa och låna mig sin soffa ville prata med en bekant en stund till innan stängning och sedan var borta väck när stället slog igen. Det var bara för mig att ta apostlahästarna ner mot Aker brygge för att invänta första morgonbåten klockan 06:32. Fy fan - 3,5 låånga, kalla och ensamma timmar med en del suspekt folk i farten.

Jag gjorde bl.a ett försök att se om jag kunde ta mig in i ett av tälten på Sjömatsfestivalen och hitta nån bänk där men upptäcktes av en vakt, han började så trevligt att förklara att han kunde erbjuda mig någonstans att sova tills båten kom men när han yppade orden: "I can give you pleasure" snodde jag bara på klacken och gick. Så vidrigt!

I stället satte jag mig i en väntekur och det känns verkligen som att jag satt och satt och satt, väntade och väntade och väntade. En bit in i morgontimmarna kommer det en ryss som också ska ut till Nesodden, han frågar om det tar lång tid att köra runt och jag förklarar att han nog får räkna med en timme i alla fall. Han erbjuder mig att följa med mot att jag delar på dieselkostnaden. Det är fullt möjligt att han var en schysst kille men jag skulle aldrig ta den chansen att sätta mig i en bil med en främling . No way! Sista timmen var absolut mest plågsam. Då blev det riktigt kallt också så jag började vandra av och an för att inte frysa ihjäl, jag gjorde även ett försök att höra med en som höll på att plocka i ordning på Åpenbar:s uteplats om jag fick sitta där och värma mig medan han jobbade - dessvärre fick bara personal vistas i lokalen så det sket sig.

Soooolen!

Tack och lov dök solen upp vid 5-snåret och värmde gott. Utan den hade plågan blivit hemsk. Båten har då aldrig varit så välkommen och efterlängtad som i morse, inte min säng eller mitt duntäcke heller.

Åh, älskade 601 som tog mig hem!

Det där gör jag aldrig mer om, det är inte värt det - även om jag fått höra av B att jag nu kan titulera mig en riktigt Nesodding som gjort den där svängen.