Denna situation, min och B:s alltså, är inte helt lätt. Vår kontakt har nästan varit intensivare än någonsin sedan vi beslutade oss för att vi måste göra något. Det där med kontakt har sina för- och nackdelar. Å ena sidan är det ljuvligt att höras och det ger en känsla och ett hopp, å andra sidan så får jag inte bearbeta och det känns som att jag lurar mig själv. Jag känner mig varken fast eller fri. Hur hemsk det än kommer att kännas så tror jag att jag behöver mindre kontakt, för att hantera, inse och faktisk leva i det som är beslutat. Men jag måste tänka på saken…för det är pest eller kolera!
Jag önskar i alla fall, långt inne i hjärteroten, att vi kan finna en lösning – att de ting som lägger ut snubbellinor ska ta sitt pick och pack och försvinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar