Sällan har jag känt mig så dum...

Vilken resa! Själva flygningen gick fint men när jag kom till Gardemoen lät väskan vänta på sig så länge att jag hann börja oroa mig för att den inte skulle komma alls - men tack och lov gjorde den det. Annars hade jag fått stora problem inför morgondagen då jag ska bege mig in mot byen och ladda för suuupertidig start på onsdag och tur mot Grekland. Efter bagageväntandet var det nästa väntande som stod på tur, nämligen milakön till flybussen. Flytoget går ju fortfarande inte så det blir en enorm press på bussen. Väl inne i bussen fick jag besked om att den dessvärre inte kunde stoppa på just den hållplats där jag skulle av pga. den manifestation som skulel ske mot våld och terrorism. jag valde att kliva av på bussterminalen och gå til Jernbanetorget för att ta trikken. Väl där såg jag att det var 10 minuters väntetid och då beslutade jag mig för att gå ner till Aker brygge istället.

Redan längs Karl Johan insåg jag att det var stora saker på gång, jag mötte otroliga mängder människor med blommor i händerna (de måste ha tömt blomsterbutikerna i byen!). Jag hade läst och fackeltåget men inget annat så jag förstod inte riktigt vad det var som skedde med alla dessa blomsterbärande personer. Naturligtvis förstod jag varför de gjorde det men inte att det var nåt stort arrangemang på gång.

När jag seddan nådde rådhusplassen insåg jag att jag kunde festglömma att ta mig ner till Aker Brygge och NetCom-butiken, jag såg bara ett hav med människor så långt ögonen nådde. Jag tog mig fram en bit i havet men valde att stanna upp eftersom det var totalt lönlöst att försöka plöja sig igenom. Dessutom kändes det otroligt respektlöst. Jag stod en stund och lyssnade på alla de fantastiska tal som hölls när en poliskvinna plötsligt knackade mig på ryggen. Först tänkte jag att hon (någon?) reagerat på att jag försökt ta mig fram men så var det inte. Utan hon började prata om min koffert (läs: resväska) och undrade om jag bara hade kläder i den. Min första tanke var; "nää, jag har ju linser, tandborste, vitaminer, vin..." men sen fattade jag att det var inte det hon menade. Tydligen hade en del personer känt obehag för detta med en person med en resväska mitt i folkhavet. Jag tror att Norge är på sin vakt - och det med all rätt. Hon rekommenderade mig att bara stå kvar, vilket jag redan bestämt mig för men om jag kände mig uttittad och obehaglig till mods skulle ta mig till gräsmattan vid Akerhus fästning. Just snacket med polisen var ett "all eyes on me"-moment kan jag tala om. Fyy så dum jag kände mig men jag hade faktiskt ingen aning om att jag skulle kliva rakt in i en enorm ceremoni. Efter detta hade jag svårt att slappna av till fullo men jag upplevde det aldrig obehagligt, folk vågade ju till och med ställa sig intill mig. Min största och tyngsta tanke var att göra någon bekymrad, rädd eller förstöra denna viktiga och fina stund. Jag hoppas verkligen att jag inte gjorde det, för jag vill visa min största respekt, sorg och empati i denna oerhört tragiska stund i Norges historia. Trots att jag tog mig hem betydligt senare än planerat och inte hann göra vad jag föresatt mig att göra så är jag glad att jag fick vara delaktig av något så pampigt, värdigt och vackert.

Som jag sagt förr, norrmännen är ett varmt, värdigt, vacker och vänligt folk och det bevisar det gång efter annan - i synnerhet i en stund som denna. Jag har aldrig sett så många tårfyllda ögon live, så många blommor höjda mot himlen och så många själar inne på tanken om att största straffet denne förövare kan få är att människor fortsätter att engagera sig politiskt, står samman starka och visar att vi bryr oss.

Som en tysk tidning skrev:

"Even in their deepest grief Norwegians are not hysterical. They resist hatred. It is amazing to see how politicians and the people of the country respond. They are sad to the deepest inside of their souls. The cry with dignity. But nobody's swearing revenge. Instead, they want even more humanity and democracy. It is one of the most notable strengths of this small country. "

Jag ser att de norska aviserna skriver om ca. 200 000 uppmötande människor i kväll, jag hyser inga tvivel på att så var fallet!

Karl Johan

Karl Johan - jag har aldrig mött så många människor med blommor i händerna

Rådhusplassen - här tog det stopp för min rush ner mot Aker brygge

Det är svårt att få ett begrepp om hur ofantligt många människor som mött upp

Människor i massor, se bara längt ner på bilden vid Aker brygge - smockfullt!

Folk uppmanades att sprida sina blommot över hela byen - här placerar några ut sina mellan trikkspåren