Svåra beslut

Min och B:s filmkväll blev det inget av, vi fastnade i att sitta ute och avnjuta vin och prata. Naturligtvis kom vi in på det tuffa ämnet och var nära ett beslut men idag känns det inte lika övertygande. Hur fasen ska man få någon ordning på detta; om det handlade om att känslorna var borta så hade det varit lätt - så är långtifrån fallet för oss.  Det handlar om helt andra ting, distansen som försvårar fast den är inte allenarådande i problematiken utan det handlar också om att man måste sträcka sig extra långt i en distansrelation för att parterna ska känna sig delaktiga i varandras liv. Viktiga och stora beslut behöver inte nödvändigtvis resoneras med partnern men det ska i alla fall nämnas i tid, innan saker har klubbats igenom. Och - förhållandet ska leva, frodas och bäras med stolthet i alla situationer och miljöer och inför alla människor. Jag skulle kunna stå på Rådhusets tak och ropa ut hur mycket jag älskar min sweetie - fast den känslan har jag fått trycka undan, så vill jag inte ha det!

En god sak som kommit ur denna turbulens är i alla fall att vi verkligen fått känna på rädslan av att den andre ska "bli borte" (som det heter på norska) och det har i sin tur lett till ännu mer bekräftelse; som t.ex. en spontan extratur förbi här innan besök till föräldrarna för en kyss och för att förklara sin kärlek. Det värmer gott i hjärtat kan jag tala om!

En sak är i alla fall säker; jag ÄLSKAR min B och jag hoppas att vi får till en lösning, oavsett om det sker nu eller senare...♥ "Förhandlingarna" fortsätter med stor säkerhet i afton...