Jag har gått och tänkt på att det är ett telefonsamtal jag måste ringa en tid nu men jag gruvar mig nåt kopiöst, i mitt huvud har jag redan målat upp bilder och scenarion om vad som blivit sagt och hur reaktionen ska bli. Naturligtvis vet jag att jag kan ha fel men det är så förb... lätt att "måla fan på väggen". I detta fall har jag gjort det. Detta är ett samtal jag måste ta kring ting som måste redas upp, jag har saker här i lägenheten som inte är mina utan på lån, de måste lämnas åter. Dessutom måste jag be om min extranyckel tillbaka då jag faktiskt ska flytta vilket såklart innebär att jag måste lämna igen alla nycklar till mina hyresvärdar.
I eftermiddag tog jag sats för att få det gjort. Det är dessutom bättre att veta "hur landet ligger". Jag vet att jag inte har någon skyldighet eller anledning till att förklara eller ursäkta mig. Jag vet att jag inte gjort något fel. Men jag vet också att versioner går isär och att det finns (minst) två sidor av varje historia så jag undrar såklart hur objektiv hållning det blir i denna sak.
För att tala i klartext, jag måste ringa MB. En person som betyder mycket för mig, en god vän och en person som sagt att hon, oavsett om jag och B fortsätter tillsammans, vill vara bådas vän. Hon har min andra nyckel, hon är också den jag ska kontakta för att ordna upp detta med B:s saker. De känner varandra sedan åtskilliga år tillbaka och jag kan såklart undra om jag verkligen har en chans att verkligen kunna framstå som den person jag är när hjärtan blivit sårade.
När jag kom hem i eftermiddag kände jag att det var läge/dags att "ta tjuren vid hornen" men...inget svar! Är det inte tyyypiskt, när man så tar itu med saken så får man det ändå inte ur världen. Jag måste alltså göra om detta, såvida jag inte får ett samtal senare...
Önska mig gärna lycka till, detta är en person jag gärna vill ha kvar i mitt liv och som jag hoppas intar en objektiv hållning - trots att jag ligger i underläge vad gäller bekantskapstid.
I går tog jag i alla fall upp detta med flytten med mina hyresvärdar och frågade om det var möjlighet att få flytta ut redan till 1 november trots tre månaders uppsägningstid och det var helt ok. Här är det inga problem att bli av med hybler, denna är dessutom så fin och familjen som äger den är så fina så den kommer att gå snabbt. Jag har trivts fantastiskt bra här men nu är det dags att vända blad, och som Gunilla skrev, bli hemmansägare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar