Provocerad!

Jag läser norska Dagbladet. Där är det en artikel om en av Norges största handbollstjejer Gro Hammerseng. Hon är lesbisk och har under hela sitt vuxna liv önskat att bli mamma. Nu är hon gravid tillsammans med sin partner. Hon, nä...de är superlyckliga över detta men möts ibland med skepsis och fördomar. I artikeln säger hon nåt i stil med skulle jag ha valt bort kärleken för att bli mamma eller föräldraskapet för att leva i ett kärleksförhållande. Så mycket sanning i så få ord tycker jag.

Jag kan bli så jäääkla provocerad! De som verkligen drömmer, vill, önskar och kämpar, oavsett om det gäller HBT-personer eller adoptivföräldrar går igenom massiv kontroll och granskning och för ofta betala dyrt (både känslomässigt och ekonomiskt) för sin dröm om en familj. Samtidigt får personer som är direkt olämpliga och inte ens vill ha barn det och tar sig genom systemet med diverse åtgärder. Varför detta stigma? Det finns såååå vällyckade adoptiv- och HBT-föräldrar som kan ge så mycket kärlek och trygghet! Det är förnedrande att "vi" ska granskas i sömmarna!

Heja tjejer säger jag! Och undrar, när...när...ska vi kliva ut ur denna stelbenta och fördomsfulla syn på kärlek, såväl till partner som till barn?!

Här finner ni artikeln.