måndag, september 07, 2009
Mission: impossible?
Ladda för promenad efter blodpalt. Jag är inte så där tokmätt ändå, 1,5 av prefabricerad palt är ungefär som 1 hemmagjord. Fast tungt är det ändå, det är ju inte direkt som sushi i magen. Ska pusta ett par minuter till sedan blir det ut medan solen skiner...
Dra på trissor!
Lunch
Ingen lunch har jag med mig idag då det blev lite rörigt med middagen i går. Jag var ju hos Pernilla med familj och åt där. Så nu ska jag bege mig ut på jakt efter nåt ätbart, ut på savannen och jaga föda... *s* Kanske inte fullt så dramastiskt utan jag jagar födan på Coop eller Konsum ;)Smaklig spis där ute!
Jobbet, here I come!

Idag har jag ett sällskap här i bilen. Vad tror ni hissade sig ner från solskyddet mot mitt knä i bilen. Jo, en spindel så klart! Jag vevade till den så den är med mig här någonstans på väg till stan. Förövrigt glömde jag min träningsväska i alla morgonrutiner så det får bli en promenad i det fria i eftermiddag/kväll men i ärlighetens namn känns det faktiskt lika bra. Jag tror att jag ska köra på promenader i den sköna höstluften medan den ännu finns och då kanske jag hinner jobba upp lite flås innan jag intar apparaterna på jobbet. Nu ska jag hugga tag i denna vecka som består av fyra arbetsdagar för mig, på fredag är jag ledig - och fredag är en efterlängtad och viktig dag. Ha en fin dag!
söndag, september 06, 2009
Kalasande

Paketöppning

Så här ser det lätt ut när man försöker fota en liten grabb med fart under galoscherna
Tredje försöket att se "Australia" gick i stöpet, i går hann klockan bli 01:30 när vi gav upp och tänkte ser filmen färdigt idag och det började vi med men en massa annat kom mellan och jag kände av stressen att ta mig in i duschen, ner till stan och kolla present åt Robin och åka på hans kalas. Jag har kanske en timme kvar av filmen, kanske jag ser den klart en dag. Kalaset var i alla fall trevligt, som det brukar vara på barnkalas var det en massa folk, barn, ljud och lek. Robin busade runt med än den ena presenten, än den andra, folk avbytte varandra, såväl vänner som familj. Tyvärr gjorde min stress att jag glömde kameran som jag hade tänkt ta med och hade bara mobilkameran med mig - och det är inte samma sak. Den reagerar inte lika snabbt när man ska ta en bild och Robin är lite för snabb för sådana fördröjningar ;) Det är nog svårt att få en bild där raringen tittar upp/in i kameran som det är. Vid 19:30 gav jag upp, åkte och tankade bilen och for förbi med lite grejer som jag lovat Agneta, jag fick dessutom låna en resväska av henne som är ett mellanting mellan min kabinväska och resväska. Mycket gulligt, tack! :)
I dag har jag fått höra två saker som gör mig både förundrad och ledsen. Det är så underligt hur saker och ting kan förändras, hur människor kan förändras - och inte alltid till det positiva. Jag har inte tänkt ägna speciellt mycket tid och energi åt detta då det innefattar saker som ligger utom min kontroll och till viss del även utanför mitt intresse. Däremot kan jag inte bara låta dem passera utan att reflektera och undra. I så fall vore jag inte människa. Nånstans hoppas (och kanske till och med tror) jag på förklaringar. Men det kanske är ett önsketänkande...
Sedan jag kom tillbaka till byn har jag packat träningsväskan, jag har ambitionen att försöka komma igång i veckan, kanske i morgon om lokalen är tom efter arbetsdagen är slut. Jag har tagit mig en snabbdusch, packat ihop min laptop som stått på vardagsrumsbordet och satt mig här för ett par rader innan sängen.
Det snurrar en del tankar i huvudet och de domineras av en längtan efter förändring, efter progress och framsteg. Jag vill börja kliva framåt och ut i livet igen. Jag är på väg men det är en del saker som måste falla på plats först. Vad det är återkommer jag nog säkerligen till senare :)
Nu ska jag surfa runt lite innan det är dags att krypa ner under täcket, omfamna en god natts sömn och välkomna måndag den 7:e september.
lördag, september 05, 2009
Oh, what a day!
Herre min je, vilken telefonsamtal jag just har haft. Det var från mycket oväntat håll och gjorde mig helt ställd. Hur som helst så kanske detta samtal innebär att saker och ting har kommit till ett definitivt slut. Eller så är det preciiiiis tvärtom. Men makabert känns det...
I dag har jag varit heeelt knäckt! Men nu är jag i alla fall piggelin igen, en middagslur, en halv Calzone och en dusch gjorde under. Såna där sena timmar suger totalt musten ur mig, likaså det faktum att vi drack vin till säkert 03:30-04. Det var i alla fall fantastiskt trevligt att träffa Gunilla igen, det blev en hel del prat om både allvarsamma och lättsamma saker. Returesan med taxi hade hon beställt till kl 03 men som vanligt när man har trevligt går tiden alldeles för fort så hon ringde och bokade om den till 04:30. Lite bilder från gårdagen nedan:

Gunilla och jag

Ida och Jill fokuserade

Gulliga Ida

Gunilla

Söta, rara lilla Gunilla...

...och underbara syster Jill
Nu ska jag bara njuta av stillheten av denna lördag. Det där telefonsamtalet ska inte få ta mig, kanske stadiet för det är passerat efter allt som varit?
Grattis Britta och Marcus på era födelsedagar!
I dag har jag varit heeelt knäckt! Men nu är jag i alla fall piggelin igen, en middagslur, en halv Calzone och en dusch gjorde under. Såna där sena timmar suger totalt musten ur mig, likaså det faktum att vi drack vin till säkert 03:30-04. Det var i alla fall fantastiskt trevligt att träffa Gunilla igen, det blev en hel del prat om både allvarsamma och lättsamma saker. Returesan med taxi hade hon beställt till kl 03 men som vanligt när man har trevligt går tiden alldeles för fort så hon ringde och bokade om den till 04:30. Lite bilder från gårdagen nedan:

Gunilla och jag

Ida och Jill fokuserade

Gulliga Ida

Gunilla

Söta, rara lilla Gunilla...

...och underbara syster Jill
Nu ska jag bara njuta av stillheten av denna lördag. Det där telefonsamtalet ska inte få ta mig, kanske stadiet för det är passerat efter allt som varit?
Grattis Britta och Marcus på era födelsedagar!
Uppdatering kommer...
...men senare. Kanske någon bild också. Jag är lite för mör ännu. Gunilla åkte närmare 05 i morse och en del vin hann det bli.
Nu dricker jag svartvinbärssaft och drömmer om en Bami de Luxe från Ming, nån film hade också varit trevligt - men turen till stan får bli lite senare.
Nu dricker jag svartvinbärssaft och drömmer om en Bami de Luxe från Ming, nån film hade också varit trevligt - men turen till stan får bli lite senare.
fredag, september 04, 2009
Spontanitet
Huj! Tänk att ett SMS kan ge sån fart under galoscherna men detta gjorde det:Hej är i Luleå för en disputation, om du är på G ut någonstans och vill ses hör av dig så gör vi stan :-) Puss
Det var Gunilla, min barndomsbästis som SMS:ade. Jag svarade att såväl jag, som Jill och Stig hunnit dricka vin så att åka ner till stan var inget alternativ men skrev att hon var mycket välkommen hit upp. Jag tror att Jillan är nästintill lika angelägen om att få träffa henne som jag. Och vice versa.
När hon SMS:ade befann hon sig i Södra Hamn i Luleå och efter en del SMS:ande fram och tillbaka med olika tänkbara lösningar (bl.a. en lift med Camilla som jobbade till 22 i Sunderbyn) slutade det hela med att hon tar buss från Luleå, anländer till Boden city 22:44 där en taxi står och väntar som ska ta henne upp hit för lite umgänge och vin - eller mycket umgänge och mycket vin *s* Hur det blir återstår dock att se men det ska bli så underbart att återse henne och får en update om hennes flytt till Stockholm och annat som skett samt ge henne det senaste om vad som skett i mitt liv.
Nu ska jag invänta fröken fräken och bjuda henne på ett stort glas rött när hon anländer!
Fredag kväll
Glöm inte att begrunda fullmånen i kväll. Det är verkligen magi! Jag ska ut och kika på den om en stund hade jag tänkt. Nu har det klarnat upp här, som på beställning. Regnet har vräkt ner hela dagen men solen har strålat i eftermiddag, den fantastiska gula kulan ger sig inte denna sommar. Tack för det!Sommaren 2009 har varit speciell, vädret har varit fantastiskt, stora förändringar har skett i mitt liv, mycket upp- och nergångar i humör och känslor men trots allt detta har jag haft en fin sommar. Jag har haft fantastiska människor omkring mig att både prata allvar med och som fått mig att skratta och glömma sånt som känts jobbigt. Ett stort tack till Er alla!
Denna kväll går i stillhetens tecken, sitter är med ett glas vin och socialiserar med vänner och bekanta online.
Sänder en tanke och kärlek till en enormt speciell och viktig person som jag väljer att inte nämna vid namn här just nu...;)
So I won't hesitate no more, no more
It cannot wait, I'm sure
There's no need to complicate, our time is short
This is our fate, I'm yours
Ha en trevlig kväll där ute i stugorna!
Bättre sent än aldrig

Lax i ugn
Nu har jag fått lite färg i ansiktet och tagit bort nagellacket, jag har även hunnit trängas i köket där syster fått en il med röjning/rensning/torkning av köksskåpar. Hon har en aldrig sinande energi den där Jillan, denna gång kanske det beror på att hon laddat för en 2-milapromenad men blev hindrad av ösregn. Dagens middag bli i alla fall kokt potatis, laxsida i ugn och en kall sås på gräddfil, lite majonnäs, bostongurka, salt, citronpeppar och dill. Fisken gottar sig just nu i ugnen och potatisen puttrar på spisen, jag har flytt fältet så att Jill får fritt spelrum där med sitt röjande. Lite fynd har hon gjort som hon så snällt donerat till mig, se nedan:

Visst, det är bra grejer men jag har lite svårt för att ta mig för ett regelbundet intag av piller/kapslar. Jag tappar lätt geisten om det inte är ett absolut måste. Men jag ska försöka knapra i mig dessa i alla fall.
Nu fortsätter nagelvården!
Likblek och fullmåne
Jodå, så är det...under mens tappar jag "all färg", jag är likblek och eländig så med andra ord kanske jag matchar kvällens/nattens fullmåne. Ut och yla mot himlen bara! *s*
I morse var det preciiiiis samma visa som igår, jag vaknade runt 05:15 av en mensvärk som inte är av denna värld. Detta påminner om mina högstadie- och gymnasieår. Då hade jag sån mensvärk att jag ibland trodde att min sista stund var kommen, eller åtminstone önskade att jag kunde få förskonas från skiten. Det kanske låter fånigt uttryckt om "lite mensvärk" men har man inte känt på den så vet man heller inte vad man talar om! Det känns som att något håller på att slitas av där inuti, man fryser, vill kräkas, kan inte ligga still och längtar efter de pauserna mellan krampattackerna. Det är vedervärdigt! Hursomhelst pallrade jag mig upp ur sägen, tog mig ett piller och gick på dass för att sedan bege mig tillbaka till sängen. Där klarade jag inte av att ligga så länge så var det dags att gå upp igen och så tillbaka till sängen ännu en gång och låg där och frös, gnuggade magen och "promenerade" med benen mot lakanet. Klockan 06:55 kände jag hur räddningen kommit i att pillret börjat verka och jag kunde somna om. LJUVLIGT är ordet! Även idag blir det att passa mina piller med 4-timmarsintervaller för jag vill inte känna av skiten mer idag. Det skulle inte falla mig in att försöka vara en sån här som inte äter piller "för att", jag tar till alla (lagliga *s*) medel för att slippa. I morgon torde det lugna sig eftersom jag är inne på tredje dagen nu.
Om en stund ska jag åka och hämta Max på skolan så att han slipper promenera hem i regnet, enligt Jillan hade han även med sig en stor kulpåse (barnen här älskar att spela kula) i ryggsäcken som fick honom att gå som en bakåtböjd banan. När jag kommer tillbaka då ska jag minsann ta mig en hett efterlängtad dusch! Jag måste även ta itu med mina naglar, nagellacket har flagnat och det ser för "trashigt" ut, lite färg måste jag få i nunan också - i synnerhet när jag känner mig så här blek, det är viktigt för mitt välbefinnande.
Ett lycka till till Jillan och Anna-Maria som har gett sig ut på en 2-milapromenad till stan idag. Hurt-Fior! Vi får väl se om regnet sätter käppar i hjulet för Jill hade tydligen varit ordentligt blöt redan när hon kom till Anna-Maria.
Ha en fin dag där ute!
I morse var det preciiiiis samma visa som igår, jag vaknade runt 05:15 av en mensvärk som inte är av denna värld. Detta påminner om mina högstadie- och gymnasieår. Då hade jag sån mensvärk att jag ibland trodde att min sista stund var kommen, eller åtminstone önskade att jag kunde få förskonas från skiten. Det kanske låter fånigt uttryckt om "lite mensvärk" men har man inte känt på den så vet man heller inte vad man talar om! Det känns som att något håller på att slitas av där inuti, man fryser, vill kräkas, kan inte ligga still och längtar efter de pauserna mellan krampattackerna. Det är vedervärdigt! Hursomhelst pallrade jag mig upp ur sägen, tog mig ett piller och gick på dass för att sedan bege mig tillbaka till sängen. Där klarade jag inte av att ligga så länge så var det dags att gå upp igen och så tillbaka till sängen ännu en gång och låg där och frös, gnuggade magen och "promenerade" med benen mot lakanet. Klockan 06:55 kände jag hur räddningen kommit i att pillret börjat verka och jag kunde somna om. LJUVLIGT är ordet! Även idag blir det att passa mina piller med 4-timmarsintervaller för jag vill inte känna av skiten mer idag. Det skulle inte falla mig in att försöka vara en sån här som inte äter piller "för att", jag tar till alla (lagliga *s*) medel för att slippa. I morgon torde det lugna sig eftersom jag är inne på tredje dagen nu.
Om en stund ska jag åka och hämta Max på skolan så att han slipper promenera hem i regnet, enligt Jillan hade han även med sig en stor kulpåse (barnen här älskar att spela kula) i ryggsäcken som fick honom att gå som en bakåtböjd banan. När jag kommer tillbaka då ska jag minsann ta mig en hett efterlängtad dusch! Jag måste även ta itu med mina naglar, nagellacket har flagnat och det ser för "trashigt" ut, lite färg måste jag få i nunan också - i synnerhet när jag känner mig så här blek, det är viktigt för mitt välbefinnande.
Ett lycka till till Jillan och Anna-Maria som har gett sig ut på en 2-milapromenad till stan idag. Hurt-Fior! Vi får väl se om regnet sätter käppar i hjulet för Jill hade tydligen varit ordentligt blöt redan när hon kom till Anna-Maria.
Ha en fin dag där ute!
torsdag, september 03, 2009
Stök i kök

I går fyndade jag en bit fransyska på Konsum Svea, de är guld när det kommer till att sälja ut köttprodukter med kort datum till ett bra pris. Jag har vägt fram och tillbaka vad jag ska göra av denna och har varit inne på en gryta av nåt slag men nu blir det en stek av den istället. Nåt som liknar en tjälknöl, den ska få gå i ugnen med massor av goda kryddor, på låg temp och lång tillagningstid. Däremot tillagas den inte frusen och inte fullt lika långsamt som ovan nämnda delikatess. Den kommer att få en smakrik och salt yta och ett saftigt och milt innandöme. Jag tror att det blir bra!
Om en stund ska jag sätta igång och "modifiera" gårdagens fisksoppa med mer morötter och lax, då håller den till middag även idag. Lätt som en plätt var den middagen "kirrad"!
I feel so much better!
- Sinnesrobönen
- Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
- mod att förändra det jag kan,
- och förstånd att inse skillnaden.
- Låt dock aldrig min sinnesro bli så total
- att den släcker min indignation
- över det som är fel, vrångt och orätt.
- Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder
- och vreden slocknar i mitt bröst.
- Låt mig aldrig misströsta
- om möjligheten att nå en förändring
- bara för att det som är fel är lag och normalt,
- att det som är vrångt och orätt har historia.
- Och låt mig aldrig tvivla på förståndet
- bara för att jag är i minoritet.
- Varje ny tanke startar alltid
- hos en ensam.
Idag ska jag stråla i kapp med solen!
Morgonen inleddes inte så trevligt, jag väcktes av en sjuhelsikes mensvärk och efter ett par rundor upp, ett piller, en dusch och både täcke och överkast på mig kunde jag somna om och sova mig igenom det värsta. Nu känner jag mig smärtfri, pigg och positiv.
Morgondagens "date" är avbokad då jag inte känner något behov av den längre. Skulle det dyka upp ett behov så finns ju möjligheten till det då. På nåt sätt känns det som om denna vecka gjort all skillnad. Jag känner mig starkare än på länge, klokare, lugnare och mer målinriktad. I går slog det mig till och med vilken tatuering jag skulle vilja ha. Jag har tänkt på det i många år och varit inne på vad som idag inte alls känns som jag. Nu tror jag mig veta vad jag vill ha (dock inte exakt utformning) och den skulle vara ett kvitto på att jag är starkare än jag någonsin trodde...
På lördag ska Jill och några till åka iväg med husvagnarna till skogs för att fiska och jag sitter här
och resonerar med mig själv och andra om mina planer. Jag är tudelad; egen/ensamtid eller socialisera med någon. Jag tror faktiskt att jag ska ta en kväll/med mig själv. Jag tror nog att det ska gå bra. Kanske hyra ett gäng filmer, köpa hem nån god mat och bosätta mig i soffan. På söndag är jag bjuden på Robins kalas så naturligtvis är det det som gäller då. Tänk att lill-guldet hunnit bli 2 år!
I går beställde jag förresten en ny katalog och prislista från Swansons. Jag vill/behöver drömma och helst realisera inom överskådlig framtid också - och någonstans måste man börja, det är där katalogerna fyller sitt syfte. Jag känner en enorm längtan tillbaka till USA, bila genom vackra landskap, njuta av vyerna, de trevliga människorna, god mat (ja, de har faktiskt sådan), stanna till på pittoreska ställen, känna solen och värmen - det är en upplevelse utöver det vanliga kan jag tala om! Alla mina tidigare resor dit sitter för alltid inpräntade i mitt minne - nu vill jag skapa ett nytt. Är du med hon'?
Nu ska jag fortsätta med mina registreringar och kontakter för nu behöver jag konkretisering och handling.
Och som jag skrev i rubriken; ...i dag ska jag stråla i kapp med solen!
Morgondagens "date" är avbokad då jag inte känner något behov av den längre. Skulle det dyka upp ett behov så finns ju möjligheten till det då. På nåt sätt känns det som om denna vecka gjort all skillnad. Jag känner mig starkare än på länge, klokare, lugnare och mer målinriktad. I går slog det mig till och med vilken tatuering jag skulle vilja ha. Jag har tänkt på det i många år och varit inne på vad som idag inte alls känns som jag. Nu tror jag mig veta vad jag vill ha (dock inte exakt utformning) och den skulle vara ett kvitto på att jag är starkare än jag någonsin trodde...
På lördag ska Jill och några till åka iväg med husvagnarna till skogs för att fiska och jag sitter här
och resonerar med mig själv och andra om mina planer. Jag är tudelad; egen/ensamtid eller socialisera med någon. Jag tror faktiskt att jag ska ta en kväll/med mig själv. Jag tror nog att det ska gå bra. Kanske hyra ett gäng filmer, köpa hem nån god mat och bosätta mig i soffan. På söndag är jag bjuden på Robins kalas så naturligtvis är det det som gäller då. Tänk att lill-guldet hunnit bli 2 år!Nu ska jag fortsätta med mina registreringar och kontakter för nu behöver jag konkretisering och handling.
Och som jag skrev i rubriken; ...i dag ska jag stråla i kapp med solen!
onsdag, september 02, 2009
Oj!
Här öppnade sig just himlen och regnet fullkomligt vräker ner. Jag undrar just om man får blåmärken om man vistas ute i detta? *s*Så har även denna dagen passerat förbi i ett nafs, jag har stökat på med såväl ärenden (det är så skönt att ha fyllt på sinande förråd av diverse nödvändigheter), en snabb visit till en god vän och pyssel på hushållsfronten ( se nedan). Soppan har inmundigats, oj vad det är gott med fisksoppa! Jag har ett annat recept som också är fenomenalt som heter nåt i stil med Alvas färgglada fisksoppa som jag måste göra här framöver. Utöver det skulle jag vilja testa nån variant med saffran, fisk musslor och andra skaldjur. Den vi åt i Storforsen var sååå god - men mäktig!
Syster har dragit iväg med en mindre drös barn till Step In i stan för att de ska börja på nån danskurs (streetdance? funky dance? - minns inte det exakta namnet), själv har jag knåpat på lite viktigheter men undrar om jag måste stänga ner datorn snart. Det mullrar lite här men jag har inte sett några blixtar ännu så jag testar en stund till.
Bilden är tagen från bilen innan jag började resan ner till stan, dagens halsband är min morbrors guldring som gjorts om till ett halsband med ett hjärta inuti. Graveringen inuti ringen lyder: "Eilert 16/12 -78". Egentligen är jag inte så mycket för gult guld, jag tycker inte att jag passar i det - men detta halsband är speciellt. Eilert avled dessvärre medan jag var liten men jag har ännu detta halsband och min allra första (mycket välkramade) Nalle; "Lill-Lalle" kvar som minne av honom.

Halsbandet i närbild
I dag fick jag även tag på två produkter (shampoo och balsam) från fenomenala TRESemmé som nu har börjat säljas i Sverige, det är salongsprodukter till ett mycket överkomligt pris, eller vad sägs om 900 ml shampoo/balsam för 89,90 kr/st? Jag köpte lite av deras produkter i USA och de är verkligen bra och doftar helt fantastiskt gott. Rekommenderas varmt med andra ord!

Nu ska jag surfa lite FB, bloggar och nyheter - det har inte blivit så mycket av den varan idag.
Godmorgon!
I morse vaknade jag av en ilsken telefonsignal som hann reta upp mig eftersom jag vet att Jillan jobbar natt och ska sova men när jag tittat på klockan och insett att den var 07:05 så förstod jag att det var just hon som ringde för att masa på barnen som ska iväg till skolan. Strax därefter hör jag Lina ropa högljutt på Max och förstår då att nåt inte riktigt klaffar - jo, mycket riktigt. På Jill och Stigs säng ligger en Max (som är en supermegasleepyhead - men en söt sådan ;)) i endast kalsonger och de ska cykla iväg 07:30. Så då blev det brått men jag tror att det gick bra, lite småbuttert om såväl att stressas upp ur sängen, frukostidén som jacktvånget från Max sida men iväg kom de och jag är piggelin. Så nu puttrar perkulatorn inne i köket, jag är tandborstad och påklädd.
Idag tänkte jag åka till stan och göra, vad som känns som, 3000 ärenden. Jag måste till Dollarstore och fylla på med sånt där tråk som "damprodukter" (visst lät det fint?;)), deo, tandborstar, tandkräm, hårspray m.m, jag måste in på Kicks eller Åhlens och köpa lite smink som är på slutklämmen och eye make-up remover pads (de är underbara!), jag måste en tur förbi Apoteket och jag måste köpa ett födelsedagskort till Britta så att jag hinner få iväg det i tid, sedan ville Jill gärna att jag skulle handla åt henne också. Lika bra att ta dagen från butiksöppning då.
Nu är det dags för kaffe, juice, en smörgås och lite nyhetsuppdatering.
Idag tänkte jag åka till stan och göra, vad som känns som, 3000 ärenden. Jag måste till Dollarstore och fylla på med sånt där tråk som "damprodukter" (visst lät det fint?;)), deo, tandborstar, tandkräm, hårspray m.m, jag måste in på Kicks eller Åhlens och köpa lite smink som är på slutklämmen och eye make-up remover pads (de är underbara!), jag måste en tur förbi Apoteket och jag måste köpa ett födelsedagskort till Britta så att jag hinner få iväg det i tid, sedan ville Jill gärna att jag skulle handla åt henne också. Lika bra att ta dagen från butiksöppning då.
Nu är det dags för kaffe, juice, en smörgås och lite nyhetsuppdatering.
tisdag, september 01, 2009
Åh, så sorgligt!
Denna "snurrar" på FB och dum som jag var tittade jag på den innan sängdags. Den är inte upplyftande alls utan visar på ett ytterst tragiskt öde som en oskyldig, liten 2-årig flicka råkade ut för. Som det står i slutet av videon; vid misstanke om barnmisshandel - agera!
Luft, tankar och lycka
1 timme och 20 minuters promenad fick jag ihop idag. Efter middagen kände jag ett akut behov av luft och snörde på mig skorna och begav mig ut i den fina kvällen. Jag har rensat huvudet och tankarna har flödat, jag har läst av naturen, känt doften av barndom i kapad ved, sett lingon, underliga cigarettpaket, en stövel och två thailändska bärplockare i skogen. På väg tillbaka till huset passerade jag konstgräsplanen där Bredåkers A-lag hade satt igång med träningen, det känns underligt att se Vattenfall-bilen stå där och höra Daniel på planen och inse att nåt som var så nära, så nära och mitt liv i 13 år inte finns i min sfär längre. Där hoppas jag på en förändring i framtiden. Tiden får ha sin gilla gång. På tal om det liv jag hade; Daniels mamma fyller 59 år på lördag och det har jag tänkt uppmärksamma med ett kort. Jag kan sakna dem alla så mycket; mammsen, pappsen, morfar, farmor, Susanne och hennes familj (och inte att förglömma taxarna). De är en fantastisk skara människor. Varma och generösa på alla sätt och vis. Nästa månad fyller Susanne 40 år (på samma dag som min älskade mormor som skulle ha blivit 86 år) , tänk att jag var med på hennes 30-årsfest och tyckte att hon var så mycket äldre än oss då och nu har jag själv med råge passerat den åldern.
Klockan har hunnit bli kväll och så mycket mer sker nog inte för min del, jag tror att jag ska försöka ta mig i säng i tid och kanske påbörja en av mina böcker som ligger på sängbordet och väntar. I morgon väntar en ny dag men nya överraskningar, utmaningar och händelser.
Men innan jag avslutar måste jag bara få dela med mig av en länk jag fick sänd till mig. Den handlar om det lilla landet Bhutan (där jag f.ö. hade en värdefull brevvän i åtskilliga år) i Himalayabergen mellan Indien och Kina. Bhutan har som mål att landets befolkning ska vara så lyckliga som möjligt och detta mäts i något som kallas Gross National Happiness - eller Brutto-Lycko-Index. Jag tycker att idén är fantastisk. Mer lycka åt folket! Det är väl verkligen något att kämpa för. Lyckliga människor presterar f.ö. mer. Som det står i artikeln kan nog detta få många att dra på smilbanden men det hela är mycket seriöst och ett tecken på allvaret i saken är att kommisionen för Brutto National Lycka i Bhutan är ett av de största kontoren i landet. Där jobbar 77 människor med att definiera och utveckla begreppet lycka. För att mäta detta finns till och med en matematisk formel med 72 indikatorer. Läs mer om detta i länken här ovan, texten är på danska men inte speciellt svår att förstå. Heja, heja säger jag bara!
Klockan har hunnit bli kväll och så mycket mer sker nog inte för min del, jag tror att jag ska försöka ta mig i säng i tid och kanske påbörja en av mina böcker som ligger på sängbordet och väntar. I morgon väntar en ny dag men nya överraskningar, utmaningar och händelser.
Men innan jag avslutar måste jag bara få dela med mig av en länk jag fick sänd till mig. Den handlar om det lilla landet Bhutan (där jag f.ö. hade en värdefull brevvän i åtskilliga år) i Himalayabergen mellan Indien och Kina. Bhutan har som mål att landets befolkning ska vara så lyckliga som möjligt och detta mäts i något som kallas Gross National Happiness - eller Brutto-Lycko-Index. Jag tycker att idén är fantastisk. Mer lycka åt folket! Det är väl verkligen något att kämpa för. Lyckliga människor presterar f.ö. mer. Som det står i artikeln kan nog detta få många att dra på smilbanden men det hela är mycket seriöst och ett tecken på allvaret i saken är att kommisionen för Brutto National Lycka i Bhutan är ett av de största kontoren i landet. Där jobbar 77 människor med att definiera och utveckla begreppet lycka. För att mäta detta finns till och med en matematisk formel med 72 indikatorer. Läs mer om detta i länken här ovan, texten är på danska men inte speciellt svår att förstå. Heja, heja säger jag bara!
Välkommen september!
Nu har vi gått in i den första riktiga höstmånaden och visst är hösten på G, kvällarna blir mörkare och mörkare, temperaturen sjunker vecka för vecka, träden har börjat uppvisa både ett och annat gult löv och reflexpinnarna längs vägarna har satts upp. Jag möter hösten med tudelade känslor, det känns tragiskt att lämna barfotatiden bakom sig, det känns tungt att veta att operation: påbylsning väntar bara för att lämna huset. Å andra sidan väntar myskvällar och levande ljus, fast det är ju sådant som jag vill fixa med i eget hem så att säga. Jag hade ljus överallt i huset. I fönster, på bord, skänkar och väggar. Jag fullkomligt älskar det.
I natt har jag sovit gott trots allt och trots att jag fick ge mig ut på mördarräd här i rummet i går kväll. Två spindlar fick sätta livet till varav en var fet och stor och vägrade dö trots att jag bokstavligen klämt musten ur "honom", de där benen fortsatte ändå att försöka klättra ur pappret jag hade fångat den i. Men till slut så. Den andra var en sån där "potatisspindel" (vi fick lära oss det som barn), jag vet inte vad de heter egentligen men de ser ut som en kula på enormt långa ben. De är rätt söta faktiskt, i synnerhet i jämförelse med de där stora, svarta med tjocka läskiga ben. Mycket spindelprat blir det men de är ju mina nya sambos - som jag förvisso inte behandlar helt snällt ;) De är definitivt inte den typ av sängsällskap jag vill ha!
Jag har i alla fall redan hunnit med tandborstning, juiceblandning, uppröjning i köket, kaffekokande, ett samtal med farbror doktor, lite SMS:ande, påklädning och sminkning. När kaffet är klart blir det en kopp och en smörgås, sedan är min dag så gott som oplanerad. Jag ska föra mina resonemang med mig själv vidare, peppa och sporra, tänka positivt och ljust, ladda för livet. Gårdagen gick faktiskt över förväntan men visst ligger saker och ting latent där under ytan om jag börjar gräva. Men som syster och andra säger: det är tid att leva, livet är här och nu. Det är bara inte så lätt alla gånger när luften går ur och man dränerats på energi. Jag vet inte om jag inbillar mig eller om det verkligen är så men det känns som att jag skådar ljuset, som om saker och ting faktiskt kan lösa sig och som att jag kan ta dagen som den kommer. Jag säger det dock igen, jag vet att svackor kommer men de kanske inte duggar lika tätt?
Nu ska jag kila in och kolla det där kaffet. Det är dags att fylla på energiförrådet!
I natt har jag sovit gott trots allt och trots att jag fick ge mig ut på mördarräd här i rummet i går kväll. Två spindlar fick sätta livet till varav en var fet och stor och vägrade dö trots att jag bokstavligen klämt musten ur "honom", de där benen fortsatte ändå att försöka klättra ur pappret jag hade fångat den i. Men till slut så. Den andra var en sån där "potatisspindel" (vi fick lära oss det som barn), jag vet inte vad de heter egentligen men de ser ut som en kula på enormt långa ben. De är rätt söta faktiskt, i synnerhet i jämförelse med de där stora, svarta med tjocka läskiga ben. Mycket spindelprat blir det men de är ju mina nya sambos - som jag förvisso inte behandlar helt snällt ;) De är definitivt inte den typ av sängsällskap jag vill ha!
Jag har i alla fall redan hunnit med tandborstning, juiceblandning, uppröjning i köket, kaffekokande, ett samtal med farbror doktor, lite SMS:ande, påklädning och sminkning. När kaffet är klart blir det en kopp och en smörgås, sedan är min dag så gott som oplanerad. Jag ska föra mina resonemang med mig själv vidare, peppa och sporra, tänka positivt och ljust, ladda för livet. Gårdagen gick faktiskt över förväntan men visst ligger saker och ting latent där under ytan om jag börjar gräva. Men som syster och andra säger: det är tid att leva, livet är här och nu. Det är bara inte så lätt alla gånger när luften går ur och man dränerats på energi. Jag vet inte om jag inbillar mig eller om det verkligen är så men det känns som att jag skådar ljuset, som om saker och ting faktiskt kan lösa sig och som att jag kan ta dagen som den kommer. Jag säger det dock igen, jag vet att svackor kommer men de kanske inte duggar lika tätt?
Nu ska jag kila in och kolla det där kaffet. Det är dags att fylla på energiförrådet!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)





























