Kall och vacker dag i norrbotten

En tillfredsställande känsla

Tre julklappar återstår och de vet jag redan vad de ska bli, ska bara invänta lönen på måndag först. Jag funderar också om jag ska köpa någon åt min svåger, jag har köpt gemensamma julklappar till honom och syster så det kanske får räcka. Jag ska ge det en funderare! Utöver det inväntar jag en klapp som är beställd och betald. Sen är jag klar! De flesta klapparna är till barnen såklart, deras dominerar nog stort under granen...:)

Utöver julklappsinköp och paketinslagning då? Jag har gjort en liten kalkyl för december och januari, jag tycker ju om att ha ordning och reda (på allt från hus och hem, till ekonomi, till relationer, till tider, till...ja...det mesta) och det är bra att åtminstone ha en grundkoll - om det sedan håller till fullo är en annan sak. Det är fortfarande osäkert hur det ser ut på jobbfronten efter nyår. Jag vet med andra ord inte ännu vilken procentsats jag kommer att jobba, det är hyfsat frustrerande. Återigen; jag är en planerande och strukturerad person som vill ha någorlunda koll på vad som väntar. Jag inväntar i alla fall med att söka någon semester tills i slutet på denna vecka, kanske har jag hört mer tills dess. Besiktningen av bilen är planerad och räkningen för detta är inlagd i internetbanken, i februari är det dags för "Spruttis" nya kontroll.

Nu ska jag bara landa i min TV-soffa (läs: på sängen) och se lite på TV innan jag kurar ner mig för kvällen. I morgon ska jag möta upp sonen till den kvinna som sålt "Pingvinresan"/"The March of the Penguins" på Tradera. En inplastad och helt ny kopia till halva priset av billigaste varianten jag hittat på nätet. Jag hoppas att jag får Jillan till att se den med mig i morgon. Den är så himla fin...

Konstigt nog...

...känner jag mig pigg och alert på morgonen trots att det blev sent i går. Jag var ju tvungen att hänga med i live uppdateringen från händelserna i Christianshavn. Det hela slutade med att ca. 210 personer arresterades och mer om det finns att läsa här. I de svenska medierna rapporteras det om saken i Expressen. Det går vilt till där i Köpenhamn nu. Det tog ett tag att varva ner efter det där så klockan var nog återigen närmare 01 när jag somnade och så upp 06:30 - men som sagt, inte speciellt trött. Det egentliga "problemet" var att sängen var så himla skön på morgonen.

Åhh, vad duktiga barnen var i går på Luciauppträdandet. Jag flåsade förvisso in i sista stund men jag hann. Vi bjöds på ett traditionellt luciatåg och svenuppträdande med lucia, tärnor, tomtenissar, stjärngossar och pepparkakor. Naturligtvis är jag lite extra stolt över Lina som sjöng ett soloparti av "Rudolf med röda mulen". Innan jag någonsin skulle ställa mig upp inför alla dessa människor och sjunga!! Modiga lilla tös...

I morse stannade jag till på OK och köpte nya havregryn och lingonsylt, så nu har jag lunchen räddad för åtskililga veckor framöver. På tal om veckor framöver så hoppas jag snart få veta hur det blir med min tjänstgöringsgrad efter jul, blir det fortsatt projekt och blir det nåt mer i hemrehab.teamet. Jag måste ju veta så att jag kan söka semester för ledighet alternativt ta ut mina lediga dagar om jag jobbar mindre. Jag hoppas såklart på semesterversionen då det innebär mer jobb.

Nu kör vi ett ryck. Klockan 16 drar jag mot Luleå för julklappsinköp - på tal om det, varför finns det inte ett bättre leksaksutbud här i stan?

En annorlunda komplimang

Jag har för första gången liknats vid en lämmel. En "ettrig"sak som står på bakbenen och fräser - men en söt sådan. Jag väljer att ta det som den komplimang med en twist det var menat som.

För visst kan jag känna igen mig lite i det där i afton ;)

Who needs actionmovies?

Detta har jag live-update om just nu!

Demonstranter, barrikader, eld, polisbilar i flertal, polishelikopter, vattenkanon och grävmaskiner.

Så där spännande är det inte utanför mitt fönster - det kan jag lova! ;)

(Det ska bli intressant att läsa nyheterna i morgon)

Monday, monday!

Upploppet närmar sig, idag återstår 8 arbetsdagar tills julen och en lite längre helg väntar. Det blir skönt! Jag jobbar sedan mellandagarna men efter det väntar min längre ledighet. Härligt! Inför julen och ledigheten har jag, liksom många andra, en del att stå i.

Jisses vad jag hade svårt att somna i går, jag låg och vred och vände på mig innan jag kunde somna och klockan var nog närmare 01:30 innan Blund äntligen kom, sen upp kl 06:15 och ut för att sopa av bilen, skrapa rutor och plugga i motorvärmaren. Jag tog mig en slummer på sängen mellan 18:45-21 i går eftersom jag höll på att somna sittande och det är nog anledningen till att min nattsömn blev mindre bra. I vanliga fall brukar jag inte beröras så mycket av sånt men i natt gjorde jag det. Jag vet inte hur många gånger jag vaknar på morgonen och undrar vad klockan är och sedan hör Stig köra ut bilen i garaget, då är klockan oftast någon minut efter 06. Jag tycks vara magiskt inställd på den tiden. Det är lite störande, varför kan jag inte vakna klockan 03 och få njuta av vetskapen om att många timmars sömn fortfarande väntar.

I veckan känns det som att det är nåt varje dag efter jobbet. I kväll ska jag på skolans luciafirande på skolan. I morgon överväger jag starkt att åka direkt från jobbet till Luleå och göra bort de sista klapparna. Onsdag får det väl bli att slå in dem. Torsdag åker jag till Agneta en stund efter jobbet innan jag ska på Perbackakörens konsert i kyrkan och eventuellt sover jag över hos henne tills på fredag. Fredag kväll får gå i stillhetens tecken och lördag har Jill bjudit in Camilla och Jonas och Helena och Anders på en "halv åtta hos mig"-middag och då ska jag hjälpa till med matlagningen.

Nu på morgonen är det dags för glögg här på jobbet och sedan har det ryktats om att tomten ska komma på besök. Jag skippar glöggen och satsar på en kopp java istället men det är mysigt ändå. Jag har bestämt mig för att återgå till mina grötluncher här på jobbet, det är mättande, nyttigt, billigt och gott. Grötlunchen inleds idag men med risgrynsgröt och smörgås med lax och skinka. Det är även det en trevlig (och god) tradition här på jobbet.

Grattis Tomas på födelsedagen!

Mot personalrummet!

Bullbak

En kaka och 30 bullar resulterade det i

Sankta Lucia...

Gårdagen var, ja hur ska man uttrycka det....intressant! En annorlunda tillställning minst sagt. Jag kände mig lite malplacerad emellanåt men pratade mycket med kusin Jimmy som också dök upp. Mestadels om det gamla som varit - som jag idag inte skänker en endaste tanke. Däremot är uppviglaren i dramat för alltid ett "objekt" jag kommer att tycka innerligt illa om. Nuförtiden plågar han andra - det är lika sorgligt det. Ingen förtjänar att behöva utsättas för sånt där av en pengakåt sjukling! Vid 23-tiden drog vi oss mot Bränna/Diners, en person i sällskapet fick problem med att ta sig in så resten av gänget hängde med henne. Jag tycker då inte att de missade nåt direkt. Jag stannade en kort stund, kan det ha varit 45 minuter för ett besök på dass (varav ett saknade lås och det andra en toasits), inköp av en öl samt intensivt telefonerande med personen som inte kom in men när ingen jag kände hade dykt upp vid den tiden hämtade jag ut min jacka och kilade mot Matstället för att äta lite nattamat, de där tre skivorna blodpudding jag åt på eftermiddagen höll inte. In på stället rumlade en kille som höll på att somna sittande och som sedan begav sig ut för att hämta luft. När jag lämnade stället satt han utanför och...ehm...skapade sin egen pizza. Stackars sate! Tog taxi till Pernilla då mina fötter var slut, hämtade ett glas vatten och lade mig. Skickade iväg ett tack-SMS till Pernilla, en nattahälsning till B, ett besked till Jill om att jag landad safe and sound och en önskan om detsamma för mitt sällskap som inte tog sig in på krogen. Tack så mycket för sofflånet, Pernilla! Det kändes lite underligt att komma och åka utan att hinna träffa dig/er...

Luciatåg och lussefika tänkte jag avnjuta i morgon då skolan har sitt firande på bygdegården här i byn kl. 18. Jag måste verkligen hylla Bredåker, det är en så levande bygd och här händer ofta något. Är det inte Bredåkersveckan, så är det fisketävlingar, pokerkvällar, marknader, bowlingkvällar, olika föräljningstillställningar (kläder, smycken, väskor, loppis...), fotbollsläger, ett A-lag i fotboll som ibland varit riktigt duktiga, upprättande av en ungdomsgård för barnen/ungdomarna m.m....m.m....Heja, heja för eldsjälarna - och alla de som besöker alla arrangemang!

På tal om Luciafirande så ska jag kila in och baka lite saffransbullar med mandelmassefyllning nu. Jill bakade några plåtar av en supergod mjuk pepparkaka igår - varav en del ska säljas på "Byan" i morgon. Medan degen jäser ska jag uppdatera mig lite om vad som skett där ute i världen...

"Eg Ser"

Vackert - och en så rörande text! Så sann, så sann...



"Eg Ser" - Bjørn Eidsvåg & Lisa Nilsson

Eg ser at du er trøtt,
men eg kan ikkje gå
alle skritta for deg.
Du må gå de sjøl.
Men eg ve gå de med deg.
Eg ve gå de med deg.

Jag ser du har ont
men jag kan inte gråta alla
tårarna för dig
Du måste gråta själv,
men jag vill gråta med dig.
Jag vill gråta med dig.

Jag ser du vill ge upp
men jag kan inte leva
livet för dig
Du måste leva själv,
men jag vill leva med dig.
Jag vill leva med dig.

Eg ser at du er redd,
men eg kan ikkje gå i døden for deg.
Du må smaka han sjøl,
men eg gjør død til liv for deg,
eg gjør død til liv for deg.
Liv för dig.
Eg har gjort død til liv for deg.
Liv för dig.
Eg har gjort død til liv for deg
Liv för dig.

Lördagspyssel

Och då avser jag inte pyssel i form av julpynt och klipp och klistra utan "pappersgöra"!

Stora delar av dagen har gått, så vad har jag gjort av den? Joo, jag inledde mjukt med lite frunch i sängen till "Gilmore Girls", därefter en dusch och så ut i garaget för att gräva i mina kartonger. Jag hittade min "Viktiga papper"-pärm men naturligtvis var just de papper jag sökte INTE i den pärmen. Var tusan är de då måntro? Istället för att riva ut stället har jag mailat de aktuella instanserna och efterfrågat kopior. Jag hoppas att det ska ge utdelning. Jag lär väl få svar på det till veckan. Därefter satte jag mig vid datorn och har suttit här och knepat och knåpat i ett par timmar så nu har jag gjort vad jag kan för stunden. Jag har skickat iväg mail, registrerat profiler och lagt upp mig på maillistor för att på besked per automatik till min e-post.

Just nu sitter jag och överväger om jag ska bege mig ut i nattlivet i kväll, som vanligt är det inget lätt beslut. Å ena sidan vill jag gärna ta det lugnt och bara vila upp mig, å andra sidan skulle det vara trevligt att be sig ut, träffa lite folk och kanske svänga sina lurviga lite. Jag har ju ett gott läge i kväll eftersom Jillan jobbar i natt så jag kan lifta med henne ner i kväll och hem tidigt i morgon bitti. Jag ska fundera en stund till, jag har ju på mig till ca 19:45 då bilen går mot stan...

Drömmar...

Internet är makalöst!

Jag satt helt planlöst och letade runt lite bland hus och bostäder så där i allmänhet. Drömma får man ju! Och plötsligt sker det...jag snubblar över ett PDF-dokument om en väns hus med såväl text som bilder. Jag har tidigare bara hört talas om hur det såg ut innan ombyggnationer och renoveringar och det var så kul att se gamla bilder med vetskap om hur det ser ut idag.

Nu förstår jag hur mycket slit och pengar som ligger bakom förändringen (som är fantastisk) men kan ändå se spår av det som varit i dagens bostad, ex. konstverket ovanför badkaret i badrummet - det finns kvar ännu.


Låååångt från dagens planlösning och inredning!

Small world!

I kväll fick jag ett mail om att jag vunnit auktionen på "Pingvinresan"/"March of the Penguins" på Tradera och i vinnarmailet fick jag veta att säljaren bor i samma stad som mig. Världen är allt bra liten. Så kanske jag kan få tag på filmen redan till veckan och slippa postgången! :)

Både Max och Lina är tillbaka nu, kul med lite liv och rörelse här. Katterna gör inte så mycket väsen av sig mer än lite småbus ibland och några "pratepisoder". Felicia är rätt söt på det där när hon sätter igång med sitt pratande. "Idol" står på i vardagsrummet fast hur stort intresset är vet jag inte...det tycks vara lika mycket spring som TV-tittande ;)

Mixade känslor

Här var det tomt kan man säga, bara jag och kissarna hemma. Max är hos grannarna och Lina hos Paulina. Jag hade nästan räknat med att komma hit och påbörja matlagning åt två hungriga små rackare men det blev det inget av. Så då gäller det bara att komma på nåt åt mig själv men det blir senare, jag funderar på att hugga in på blodpuddingen som ligger i kylen. Kanske ingen vidare "romantisk" fredagsmat men jag tycker att det är gott och kan riktigt känna längtan efter det ibland - som nu till exempel.

Min "oro" över kakan var helt överdriven, den gjorde succé och det slutade med att jag fick lägga upp receptet i vår receptbank i datorn. jag smakade själv en bit och gillade den också, det passade förträffligt att blanda pepparkaka och saffran i en och samma kaka. Det som blev kvar lämnade jag åt jouren, likaså pepparkakorna men clementinerna tog jag tillbaka till fruktskålen på kontoret. De är toppen att ha där!

Det känns ooootroligt skönt med helg måste jag säga, även om jag känner ett visst missmod över helger som dessa. Jag överdriver säkert lite men jag tror att "reaktionen"/känslan hade varit densamma från annat håll. Det handlar i alla fall inte om missunnsamhet utan om saknad och ett avund över att jag inte föräras sällskapet, umgänget och tiden denna helg uppblandat med en viss frustration över bristen på kontakt.

När jag lämnade jobbet hoppade jag i mina nya skor och lämnade de gamla på jobbet. Till veckan åker de nog i soporna. Jag måste bara gå in de nya lite innan jag känner att jag kan kasta de gamla. Det var tydligt att jag måste få in "schvungen" i knäna att gå med dessa, klackarna är lite högre än vad jag är van att gå med till vardags - men det ska nog ge sig snart. Jag måste bara lära mig att slappna av och lita på att jag faktiskt har gummisulor även på dessa. Jag tycker verkligen inte om att gå och spänna mig på is och snö för att skorna är försedda med plastsulor!

Så, vad händer i kväll då? Inte mycket. Ska fixa lite med de där papprena jag nämnt tidigare tror jag men det blir inte kvällens fokus. Jag fortsätter i morgon då det är dagsljus i och med att jag måste ut i mina kartonger i garaget och leta lite grejer. Sen återstår det att se om det kommer hem några kids, mitt vad det är sover de över hos sina kompisar och jag ser inte röken av dem i kväll.

Dukat och klart för vårdlagsfika

Akutinköp!

Jag som inte skulle handla desto mer fram till nästa lön åkte på ett nödvändigt inköp idag. Dragkedjan på mina skor har kärvat några dagar och idag gav den helt upp. Dessutom upptäckte jag ett litet "vädringshål" i fogen mellan skon och sulan häromdagen. De nya skorna blev lite av en uppgradering av de gamla skorna. Även dessa i svart mocka med rejäl gummisula, fast med en betydligt högre klack - och lite klack behöver jag med mina 165 cm. Jag avskyr att trampa på byxor! Det kändes lite onödigt att denna utgift skulle komma nu men man får ju inte välja. Nu ska jag gå och förbereda fikat!

"Kaj, du simmar ur bild"

En underbar klassiker - och ett gott skratt!

Det ljusnar mer och mer

Inte ute men väl i själ och hjärta - och det är mycket värt! Visst kommer tankar och dalar fortfarande till mig men det blir mer och mer hanterbart. Jag vet egentligen inte varför men det spelar ingen större roll egentligen. Huvudsaken är att det gör det! I dag har jag känt lite luft under vingarna och har faktiskt tagit beslutet att jag ska ordna upp i lite saker som kommer att generera lite jobb i helgen men jag har ju inget annat för mig så jag kan lika gärna fylla min lediga tid med det. Ja, det är klart...jag ska ju ha hand om Max och Lina i morgon när syster och make ska och förlusta sig på nyrenoverade och fräscha Bodensia men kidsen är ju så pass självgående och behöver ingen moster som vakar över dem varje minut :) Jag finns ju till hands om det är nåt.

På tal om ljus, kakan blev sååå solgul och fin. Jag hoppas bara att den smakar lika gott som den är vacker. Undrar just hur pepparkaka och saffran går ihop i en och samma kaka. Det är alltid lite vanskligt och pirrigt att laga/baka nåt helt nytt och bjuda folk på det. Jag tror i alla fall inte att den blir så söt och "slibbig" pga creme fraichen och den lilla mängd socker som är i fyllningen. Nåja, skulle det smaka helt förkastligt så tänkte jag även duka upp med hederliga pepparkakor och clementiner - så det finns faktiskt en back-up ;)

I morgon bitti vankas det också gofika, tandvården (vi är grannar på huset) bjuder nämligen på det traditionella julfikat (vi brukar bjuda på midsommarfika) och det brukar vara minst sagt överdådigt. Därefter ska vi ha vår sista DAT-träff för terminen och avhandla både ditt och datt.

Jill ringde just och rapporterade om min lön då den första preliminära lönespecen går att kolla upp idag i PAW:en. Naturligtvis stämde den inte nu heller, fast det misstämmer inte lika "kapitalt" som förra gången. Nu är det bara det där extrajobbet som fattas. Kanske det inte hunnit attesteras ännu. Jag ska fråga "chiefen" om det i morgon.

Nu ska jag sätta mig på sängen och relaxa en stund - det har jag baske mig förtjänat!

Full rulle!

Efter jobbet blev det en sväng förbi Konsum för att köpa lite clementiner och pepparkakor till morgondagens fika, bakgrejer om jag skulle få ett saffransbaks-il under helgen plus lite hälsofil, blåbärssoppa m.m åt Max som är krasslig i magen. Väl i byn blev det en snabb middag och sen att ta itu med bakningen av cheesecaken. Detta kan bli intressant! Jag har även skrivit de 8 julkort jag kommer att skicka i år, fler blir det inte. Resterande kommer att få en hälsning via moderna metoder. Personligen tycker jag att en hälsning och välönskan är lika mycket värd - oavsett den form den kommer i. Förra året skickade jag inte ett enda undan vi valde att skicka SMS-hälsningar för att spara på såväl tid, ekonomi som miljö. Från ett håll tog det hus i helvete och resulterade i otrevliga sms (julkort SKA det tydligen vara) vilket jag tycker är helt förkastligt!

Nu ska jag sätta fart med dammsugningen och dammtokningen av min kammare, hålla ett öga på kakan i ugnen och sedan börja fixa med lite pappersjobb och slå in en julklapp som jag hämtat ut på posten idag. Jag hade trott att jag skulle ha lite datorjobb här i kväll som jag lovat att försöka hjälpa till med men det verkar bli en annan dag så jag får nog kvällen fri sen. Vet ni vad det innebär? Jooo, det blir latmasken för hela slanten!

Är det bara jag som hör det?

I går satt jag och pratade med Annika på lunchen om detta med högfrekventa TV-ljud. Jag kan lätt höra om en TV står på hos någon även om jag inte ser TV:n och ljudet är ställt på noll. Jag vet dock inte om detta är förbehållet dessa gamla bildrörs TV-apparaterna eller om det funkar även på de nya modellerna. Det är liksom ett viberarande tjut i luften. Hon trodde nog att jag var lite knäpp ;) Så jag erbjöd mig att göra ett test, ställ mig i en hall och sätt mig på prov bara *s*. Någon annan som läser här måste väl också höra detta?

En ny dag har tagit sin början, den började väl sisådär under bilresan till jobbet. Mellan Bredåker och Degerbäcken möter jag nämligen en lurvig hund springande längs vägen i mörkret. Det var ett under att jag ens såg den. I backspegeln kunde jag se den snedda vägen när jag passerat. Ingen rolig synd på morgonen kan jag tala om för jag såg ingen längs vägen som kunde ha tappat rackaren. Antagligen har den rymt från någon gård. Jag ringde till Jill för att höra om hon hade någon aning om vem som ägde den men det hade hon dessvärre inte. Jag hoppas innerligt att den får komma hem och att den inte råkar illa ut i trafiken.

Nu vankas en ny arbetsdag och i kväll blir det lite städ och bakning för mig, jag ska handla lite innan jag åker upp till byn också så att jag kanske kan baka lite under helgen så att det finns lussefika på söndag.

Stängningsdags

Oj, oj vad trött jag känner mig nu, jag hade en period under filmen då det nästan var svårt att hålla fokus på TV:n och ögonen öppna. Jag har haft en bra dag med jobb, ett prat med närmsta chefen tillsammans med Annika och en lunch på Ming Palace med dito. Dessutom har vi hunnit köpa en liten julpresent åt vår mycket hjälpsamme transportör, han förtjänar lite uppskattning för allt det där "lilla extra" han gör för våra patienter och för att underlätta vårt arbete.

Även kvällen har varit trevlig, jag har spenderat den i sällskap av Pernilla och en riktigt tokig och taggad Tor. Minsta lilla rörelse eller blick på honom gav honom ett nytt ryck med "prat", benbärande, spring, hopp och bus. Pernilla misstänker att det är alla löptikar i området som gör honom alldeles spattig - stackarn, han vill ju ut och "fria"! Eller så är det bara så att han gillar mitt eminenta sällskap och min sprudlande energi i afton ;). Till middag blev det kycklingsallad från Ängeln och lite "snarra" efteråt som blev spiken i kistan, min mage är inte glad på mig nu. Filmen ("Seven Pounds" med Will Smith) var lite underlig till en början och vi var båda fundersamma om det skulle visa sig vara ännu en sån där underlig film som man inte skulle förstå handlingen på men det hela redde ut sig och den bjöd på ett riktigt bra slut. Se den om ni inte redan gjort det!

Glödlampan i fönsterlampan har dött och i vanliga fall skulle det ha retat gallfeber på mig men nää, inte idag...det får vänta. Eller vänta...nu fungerar den plötsligt igen! Det spökar nog här! ;) I morgon blir det bakning, dammsugning och dammtorkning av kammaren men nu ska jag bara sminka av mig, linsa av mig, ta på mig glasögon, hoppa i myskläder och sätta mig på sängen. Nåt mer pallar jag inte med i kväll, till och med hårtvätten får bli i morgon. Egentligen gillar jag inte det eftersom det är lite plågsamt att huttra sig in och ut ur duschen på morgonen men nu får det bli så.

Jennie + uttömd energi + TV-sängen = sant!

4000 renar till Bredåker

Jag minns att detta med att renar lämpats av i byn för vinterbete skett förr under min barndom, vi hade dem i skogen, på vägen, på tomten - ja, överallt. Nu är det dags igen.

"Kul, kul"...med tanke på det mörka och blöta väder och väglag som råder. Det blir med andra ord till att vara södra sidan trogen med bilkörningen fortsättningsvis.

Nya tider kräver nya ordspråk

• Den man ligger med får bädda.
• Den som tar, han har.
• Det man inte minns, har inte hänt.
• Det man inte vet, har man ingen aning om.
• Det vi inte gör idag slipper vi göra om i morgon.
• Förtala är silver, förtiga är guld.
• Gammal kärlek kostar alltid.
• Har man slagit yxan i båten får man ro som fan.
• Liten stuga kallas ofta stort dass.
• Man måste kyssa många grodor innan man hittar sitt svin.
• Den som bara kollar i backspegeln kör oftare i diket.
• Den som dricker ensam har bara sig själv att fylla.
• Den som gräver en grop åt andra får 88:50 i timmen.
• Den som spar han har men inte roligt.
• Det finns inga dumma frågor, bara dumma människor.
• Det som inte tar död på en... får en i alla fall att må riktigt dåligt.
• Det är med kärlek som med whisky, den tar slut.
• Dåliga flickor är inte det sämsta.
• Framtiden var bättre förr.
• Hårt arbete lönar sig i framtiden, lathet lönar sig nu.
• Ju fler kockar desto större fackförening.
• Livet är hårt, men orättvist.
• Man lever bara en gång och många inte ens det.
• Obeslutsamhet är nyckeln till flexibilitet.
• Problem är till för att skjutas upp, för att sedan glömmas bort.
• Älska din nästa, men var diskret.
• Även i de lugnaste vatten drunknar man.

Dagvild

Det är precis vad jag är - fortfarande! I går hade jag måndag i huvudet hela dagen och idag är det då absolut inte onsdag i min värld *s*

Här fortsätter plusgraderna att slita på den lilla snö som fallit, på gott och ont. Jag har det gärna lite milt - helst inte mer än 10 minusgrader men snö ska pryda marken om vintern. I morse fick jag inte bara sällskap av kidsen i bilen utan även syster som ville bli avsläppt ett par kilometer hemifrån för att ta sig en morgonpromenad. Det är ett smidigt sätt för att slippa gå en sväng och sedan vända, som jag skrivit tidigare är det dåligt med rundor i byn som inte är milalånga. Jag vet inte vad jag fick för mig i morse men med i lunchpåsen åkte skärgårdssill och kokt ägg. Vad hände med min tanke på torskrommen? Jag måste helt ha förträngt att jag hade den där skatten i kylen. Nåja, det är ju inget som förgås snabbt - och den som spar han har! :)

Nu tar vi tag i denna....ONSDAG!

And what about my closest future?

Året går mot sitt slut, massiva sparbeting hänger över primärvården, projekt är på väg att landa (och i och med detta mindre statliga pengar in i pengapungen)...

Var lämnar detta mig? Mina 70% - är de ens 70% när vi kliver in i 2010? Ingen vet någonting i dagsläget. Inte nog med allt detta, vårdvalet knackar allt hårdare på dörren...vad kommer detta att innebära för primärvården - och vad kommer detta att innebära för min profession? Vi vet ännu idag inget om hur vi ska jobba från den 1/1 2010, detta gäller min profession, det gäller hela vårdcentralen och hela primärvården. Vi står alla frågande. På fredag kommer i alla fall brevet med information om vårdvalet ut i allmänhetens brevlådor, det är dags att välja vårdenhet...välj rätt! :)

I dag kom i alla fall beskedet om att projektpengar finns kvar, jag hoppas att de tilldelas oss och att vi kollegor kan hitta en fördelning som fungerar för oss. Allt för att hänga oss kvar, fortsätta att profilera oss och visa vad vi går för. För vi är faktiskt inte försumbara. Inte nog med att vi ska ordna med hjälpmedelsbiten hos patienter, ta hand om handterapi i form av bedömningar, träning, behandlingar och ortostillverkning vi ska också instruera personal och anhöriga i förflyttning och överflyttningstekniker, bedöma behov av bostadsanpassningar och skriva intyg för dessa, göra ADL-bedömningar och skriva intyg för detta, träna och rehabilitera kognitiva nedsättningar, utföra minnestest på läkares remiss och göra diverse andra utredningar m.m m.m. Vi har redan märkt en stadigt ökande efterfrågan på våra bedömningar och utredningar, dessa är sällan något man gör i en handvändning, men ändå naggas vi i kanterna hela tiden. De nya sjukskrivningsreglerna/rehabiliteringsgarantin har redan börjat synas tydligt för vår profession. Aktivitetsutredningar och förmågebedömningar efterfrågas mer och mer. Läkarintyg behöver kompletteras med noggrant utförda diton - och det är vi som ska utföra dessa.

Demensutredningar knackar på dörren mer och mer. Ju mer man synliggör sitt arbete ju mer efterfrågas det, det har blivit mycket tydligt på sistone. Detta är naturligtvis bra men när efterfrågan och tillgång inte ligger i fas blir det problem. Och så blir det när paramedicinare kapas vid fotknölarna så snart ekonomin tryter. Detta rimmar hyfsat illa. Med kortare vårdtider på sjukhus och färre SÄBO(särskilt boende)-platser skrivs fler och fler ut från sjukhus tidigare och förväntas bo hemma in i det längsta vilket i sin tur kräver stora insatser i form av bl.a. rehabilitering och bostadsanpassningar, detta i kombination med en ständigt åldrande befolkning i ffa våra norrländska kommuner gör ekvationen om att spara in på paramedicinare helt sned. Vem skulle möjliggöra för människor som skrivs ut (med eller mot (med tanke på kommunernas minskade äldreboendeplatser) sin önskan att bo hemma om vi inte vi fanns där? Att bedöma en specifik människas behov av aktivitetsförmåga, bostadsanpassning, hjälp och/eller rehabilitering samt utföra allt detta är inget man kan plocka "en människa från gatan" att göra.

Vi måste se till hela människan!

Visst, en operation må vara livsviktig för liv, hälsa och välmående. Det vet jag. Men tänk om tiden att jobba förebyggande fanns. Då kanske vi skulle slippa såväl lidande som en del operationer. En operation utan efterföljande rehabilitering är nästintill bortkastad, det behövs insatser av paramedicinare för att en person ska komma igång igen efter en operation, för att han/hon ska våga och vilja, för att träna upp styrka, motorik, kognitition och processfärdigheter, lära sig tekniker och undvika en luxation av ex. en höftartroplastik (som är otroligt kostbar i form av en reoperation.)

Vi jobbar i mjukvara, vi har inte siffror och mått på allt vi gör...men det vi gör resulterar ändock i en besparing. Rent krasst handlar mycket idag om pengar, i såväl industri som vård och vi jobbar ständigt med att försöka "nummfrifiera" vårt jobb men det är inte lätt när det kommer till arbete med människor, välmående, en fungerande vardag och en god livskvalitet.

Jag hoppas att jag och mina kollegor och alla andra inom rehabiliteringssektorn inte kommer att offras i denna sparvåg som sköljer över oss.

När vi gräver guld...på Konsum

I dag har jag haft en synnerligen dålig matdag. Till frukost fick jag i mig två ägg, under förmiddagen två clementiner, lunchen hoppade jag då jag inte hade nåt med mig och inte hade lust att bege mig ut för att köpa nåt, på ett av mina hembesök blev jag bjuden på en apelsin och min tredje clementin slank ner under eftermiddagen. Till middag har jag i alla fall avnjutit fil och två delikatessknäcken med ost. Det satt finfint kan jag tala om. Bättre matlycka i morgon! Då blir det i alla fall en av torskromsburkarna till lunch, jag måste bara komma ihåg att åka och köpa dill att strö på under stekningen. Undrar just om det fortfarande smakar lika bra som jag minns det? Middagen är ännu inte bestämd då jag kommer att äta hos Pernilla, om det blir att vi äter nåt tillsammans eller att jag köper med mig något vet jag inte ännu. Vi har i alla fall bestämt att vi ska ses och se en film i morgon. Det ska bli trevligt!

Efter jobbet svängde jag förbi konsum för att handla lite och passade på att köpa två påsar saffran till torsdagens planerade bak, det är nämligen jag som står för fikat i mitt vårdlag på fredag eftermiddag. Den där pumpakakan lade jag ner och har istället tänkt satsa på en cheesecake med pepparkaksbotten och en fyllning med smak av just saffran. Priset på saffran har verkligen dragit iväg, jag höll på att svimma när jag såg att en halvgramspåse kostade närmare 38 kr!! Det ger ju ett kilopris på 76000 kr - ingen billig krydda med andra ord utan rena rama guldet (nästan i alla fall). Tidigare kunde man ju få ett specialerbjudande på just saffran om man handlade för en viss summa i butiken. Jag undrar om det blir nåt av det i år med tanke på grund av den dåliga skörd som varit i Iran.

Nu börjar det suga i "Gilmore"-tarmen så jag tror att jag ska återgå till Stars Hollow!

En hyllning!

I helgen fick jag förmånen att se den fantastiska filmen/dokumentären "The March of the Penguins"/"Pingvinresan". Den har redan 4 år på nacken och trots en Oscarsstatyett och det faktum att jag älskar pingviner har den gått mig förbi. Den är en makalös berättelse om pingvinens liv och kamp för att överleva i Antarktis hårda klimat. Filmen ger så mycket värme och min kärlek till dessa makalös djur bara växer sig starkare. Tro inte att detta är en naturfilm i raden av andra, detta är något helt annat. När man sett filmen är det svårt att inte förundras hur det överhuvudtaget kan komma några nya pingviner till denna värld. I originalversion sker berättandet av fenomenale skådespelaren Morgan Freeman, hans röst passar som hand i handske till storyn. Så här skriver MovieZine om filmen:

Det är kallt på Antarktis. Det vet Kungspingvinerna. ”Kölden kramar oss som en obarmhärtig pytonorm. Det gäller att inte krossas av den.”, säger en av pingvinerna. Det kan bli upp till 70 grader kallt och vindarna kan nå stormstyrka. Då gäller det att veta vad man ska göra och ta vara på den lilla värme som finns i kroppen. Och en gång om året sätts denna förmåga särskilt på prov när alla kungspingviner vandrar 20 mil från havet upp på land för att para sig. När ägget är lagt gäller det för honan att fort skaffa mat i havet, medan alla hannar tillsammans ruvar på sina ägg i 40 dagar. Men när ägget är kläckt kan ungen endast överleva i fyra dygn utan mat. Honan bör alltså vara tillbaka i tid, annars är all möda förgäves. Vid avlösningen har hannen förlorat halva sin kroppsvikt, några har kanske inte klarat sig, och i detta utsvultna tillstånd måste han vandra tillbaka de 20 milen för att fånga sin föda.

Antarktis, detta okända istäckta landskap som få människor har besökt. I denna miljö vandrar pingvinen tveklöst genom alla väder, med ett mål och syfte. Ska de upp på land, ja då går dem. Ska de till havet, ja då går dem. De bara går, helt ohämmat. Det är fascinerande i stora mått. Och om detta har den franska regissören Luc Jacquet gjort en film, närmare bestämt den mest framgångsrika franska filmen genom tiderna. Inte dåligt för en naturfilm.

”Pingvinresan” kommer inte visas på någon så kallad Nature Channel. Den är värd mer. Dess förmåga att visa och i viss mån gestalta pingvinernas karaktärer som individer är unik. När någon halkar eller kommer efter i ledet stannar alla pingviner upp, ”det är viktigt att alla kommer med”, säger Gösta Ekman som gör berättarrösten, omarbetad till svenska av Peter Dalle. De flesta länder som har köpt in filmen har gjort så, det vill säga lagt sitt eget ljudspår (originalmusiken är dock kvar). Men Gösta Ekmans lågmälda och skickligt nyanserade berättande är bara en del av en film som är mycket charmig, komisk och häpnadsväckande vacker. Mest beröm går tveklöst till fotograferna Jérome Maison och Laurent Chalet som på riktigt fått erfara vad ordet frysa kan innebära. I det mest omänskliga av väderförhållanden har de åstadkommit bilder som slår allt! Den prestationen och icke desto mindre resultatet därav är smått osannolikt. Men så har vi också dessa bowlingkägelformade kroppar som rör sig, tickandes fram likt klumpiga pendlare. Kungspingvinerna är inte bara vackra och komiska att titta på, deras beteende och vilja – personlighet – är på många sätt väldigt mänskliga. Men vad är i så fall människa? Och vad är pingvin? Få gånger har dessa två däggdjur korsat sina vägar, men likheterna är ändå slående. "Pingvinresan" väcker alltså frågor om det levandes ursprung.

Ofattbara bilder av en hel generation pingviner som står samlade; tillsammans med sin partner älskar de med varandra, ruvar på ägget och ser det kläckas. Det är en kärleksfull uppvisning som ackompanjeras av stämningsfull men varken pompös eller orkestral musik signerad Frankrikes nya stjärnskott, Emile Simon. Simons musik är ett exempel på det möte som sker. Mötet mellan människa och pingvin som berättar en historia som aldrig tidigare blivit förtäljd. Och visst är denna pingvinfilm en aning romantiserande i sin ton, men den är sann och äkta, och berättar om vad som förenar oss levande på jorden. Den tar dig till en plats och ”ett folk” som du inte visste fanns, ett folk som får dig att le.

Några bilder från filmen (som allt igenom bjuder på ett fantastiskt fotografi):

Har ni liksom jag missat denna film, förändra det! Själv har jag lagt ett bud på den på Tradera då jag gärna vill ha den i min ägo - och hoppas ha det snart.

Djurisk charm

Dessa två charmiga varelser har bjudit mig på leenden och glädje i helgen. Hoppas att de kan göra detsamma för dig:


En "snacksalig" och busvisslande liten raring


"Chewy" - denne "lille" rackare stirrade verkligen ut mig medans han tuggade notoriskt (inte konstigt med tanke på att de sätter i sig ca. 60 kg blad/löv per dygn)

Jag har blivit bönhörd

I alla fall fått en längtan stillad!

Jag bloggade ju om min saknad efter torskrom för några år sedan och fick ett negativt svar från Abba om produktens återkomst här i Sverige. Saknaden efter denna goda, nyttiga och fettsnåla produkt lade sig ju inte bara därför. det händer fortfarande att jag kastar nåt getöga i fiskkonservhyllorna för att se om den (mot förmodan) återäntrat hyllorna. Men icket det. Däremot finns det ju att få tag på i våra grannländer och se här, taaadaaaa...

Hurting friends

Det är en tung och frustrerande känsla att känna att allt man vill är att få det onda att försvinna men allt man kan göra är att bidra med några ord, ett öra och en axel samt värme och omtanke. Tänk om man ändå var innehavare av en förmåga att lyfta bort det smärtsamma från ens vänners hjärtan...♥

Nu är jag dessvärre inte det men jag kan dela med mig av ett par kloka ord jag fastnade för:

"When people hurt you, think of them as sandpaper. They rub and scratch you painfully, but eventually you end up smooth and polished, they end up worn out."

Ännu mer kärlek...

Jag nämnde ju i går att Gunilla förlovat sig i New York och glömde ju helt att gratulera M-B och E som gifte sig i lördags.

Kärleken spirar i hjärtan - och i världen.

Härligt!

Väntan!

Börjar med ett stort och hjärtligt grattis till min Gunilla som förlovat sig uppe i Empire State Building i helgen. Way to go girl! Helgen har varit nästintill bloggfri. Så när som på två bilder av en god middag under helgen. Naturligtvis har min helg bestått av mycket mer än en middag och en irish coffee men jag gjorde det aktiva valet att lägga undan bloggen i helgen, även läsandet av bloggar - men det tänkte jag ta upp i morgon igen. Det ska bli trevligt att se vad vänner och bekanta haft för sig. Min helg har varit mycket skön och själavårdande med gott sällskap, djur (jag blir alldeles varm i hjärtat!), en del film, en krogsväng, god mat och frisk luft. Nu har jag gått in i ett vänteläge, väntan på att ta mig in i 2010. Jag har drabbats av en intensiv längtan efter nyårshelgen med allt vad den innebär; ledighet, underbart sällskap av nära och kära, god mat, återhämtning, utomhusvistelse, soffmys och såklart en nystart, ett nytt år. Jag väntar med spänning på att se vad 2010 ska bära med sig. Jag är trött på utmaningar och skulle vara innerligt tacksam för lite flyt, så var det önskemålet framfört till nyårstomten! :-) Nu ska jag festa vidare på min julmust och bläddra vidare i kvällstidningarna. Önskar er alla en skön kväll!

Artikel nr 2

I dagens Aftonblad...

...får inte mindre än två artiklar från Boden plats. Dessvärre var de båda av negativ karaktär.

Lördagsmumma!

Kronhjort till middag

Verkligen inte fy skam! Nu vankas det en Irish coffee till dessert. Jag inte inte klaga på tillvaron här och nu.

4 timmars sömn

Mer blev det inte i natt. Jag kom mig i säng efter 02:30 och somnade nog inte förrän 03 och sedan upp kl. 07. Tack och lov började jag inte jobba förrän 09:30 idag så jag fick mig dryga halvtimmen längre sovmorgon, inte så otroligt mycket men alltid nåt. Jag började med att kasta mig ut för att skrapa bilrutor, sopa bort lite snö från biltaket och plugga i motorvärmaren, sedan in för en dusch, tandborstning, sminkning, klädvånda, det sista plocket, några ord med Jillan när hon kommit hem från jobbet och sen iväg till stan för att tanka bilen lite och sedan till jobbet där det handlat om lite spontana insatser idag utöver det administrativa jag hade på agendan.

Jag hoppas att min magra nattsömn inte ska påverka dagen och kvällen för mycket, jag vill ju inte "domna bort" för tidigt i kväll.

Men nu ska jag banne mig ta helg! Looking forward to it...

Vilken härlig kväll!

Nu har jag lämnat av Annica, Annika och Maria hemma och kommit tillbaka till byn igen med en skön känsla i hela kroppen. Vilken positiv och härlig kväll jag haft! Jag har varit på julfest med jobbet på Western Farm med god mat och fantastisk underhållning. Det sistnämnda kan jag inte hylla nog, det var makalöst och fenomenalt. Vi fick bl.a. uppleva fyra Elvisar, en Michael Jackson-show och "Fairytale gone bad" i totalt 1,5 timme njutning. Vilken ensemble och show! De borde verkligen göra nåt mer av det där och dra ut på turné! Slutnumret "La Voix" gav mig gåshud, vilken prestation av Linnea Bäcklund - helt klart jämförbar med Malenas originalversion. Vilken pipa den tösen har. Dessutom fick jag ju höra min absoluta julsångsfavorit; "O Helga Natt". Om ni får chansen, missa inte detta! På Farmen fick jag dessutom nöjet att träffa en nätbekant som jobbar där och få till en kändisspotting, nämligen Staffan Westerberg. Inte illa på en och samma kväll! :)

Nu ska jag lägga mig och sova, i morgon väntar en kort arbetsdag men en på totalen lång dag.

Lite bilder från kvällen:


Lite samkväm i personalrummet innan avfärd


Kristallsalen


En av kristallkronorna


Två stora skärmar förstärkte upplevelsen av showen


Julmat


Uppvärmning under middagen


Den manliga delen av ensemblen


Rocka på!


Skönsång


Plötsligt "vroomade" en MC upp på scenen...


...och ett rockmedley satte fart


Bra röj!


"Fairytale gone bad"


Från den mekaniska tjuren flög folk som vantar


"La Voix", inte den bästa ljudkvaliteten - men vilken fantastisk prestation!

Sicken procedur!

Påsar hit och påsar dit ;) Allt minutiöst genomtänkt.

Nog var det enklare förr...

Pimpad Spruttis

Oj, så fin min lilla pärla är nu i sin nya svarta ratt-muff!;-) Skönt för händerna är det i alla fall. Lite andra nödvändigheter i vintertid som en längre isskrapa och låsspray.

La dolce vita!

Nu är det dags för lite java och om en sisådär 2 timmar ska jag sätta mig i min lilla "precious" och köra raka spåret upp till byn. Jag har nämligen en del plock, stök och fix' att stå i ikväll som måste vara klart tills på fredag och i morgon finns inte tiden då det vankas julfest direkt efter jobbet och jag vet ju inte hur länge det pågår. Vi ska vara där kl. 18 och showen börjar tydligen kl. 21. Jag hade i alla fall inte tänkt bli så sen.

Resten av veckan lär gå snabbt då den består av ordinärt arbete i morgon förmiddag med efterföljande planeringseftermiddag och så julfest därefter. Fredag blir det bara jobb 9:30-13:30 sen har jag helg och då ska jag enbart njuta av mys, julstämning, vila och trevligheter. Det har jag bestämt! :)

Äntligen!

Lagom kallt, klar himmel och vit snö!

Innan sängen, ett par ord...

Jag längtar efter en kall och stjärnklar natt, ett magiskt norrsken, snötäckt mark, ett renskinn, en termos varm choklad, trevligt sällskap och någon timme i stillhet, kontemplation och eftertanke med blicken riktad mot evigheten!

1 december 2009, adjö!

Så har ännu en tisdag i mitt liv passerat. I dag förlängdes arbetsdagen 2 timmar med Svevacregistreringar. Hoppas att det blir mer av den varan, jag kan ju inte påstå att jag var lika snabb som Maria som kört 60 registreringar per timme men alla är vi barn i början, dessutom trasslade det lite med några av dem. När det var gjort begav jag mig ut i en kall bil som jag fick börja med att sopa av ytterligare och skrapa rutorna på. Muntert - not! Från jobbet åkte jag och handlade frukostmaten som syster beställt och sedan på en snabb presentjakt till Pernilla innan jag åkte dit för att säga grattis, bjudas på gofika och ett himla rushande när Robin och Tor höll igång, de tycks båda ha en aldrig sinande energi. Jag försökte ta någon bild av Robin men det var verkligen inte lätt, ett av försöken kan bevittnas i inlägget nedan ;).Tänk om man haft en hundradel av den gossens energi! Bästa presenten fick i alla fall jag i kväll, nämligen ett exemplar av Robins första skol(nåja: dagis)foto. Han är söt som en vandrande pralin den där gossen!

När det var sängdags för Robin var det även dags för mig att bege mig mot byn innan mjölken och frukten frusit till isbitar ute i bilen. Tillbaka i byn var det dags för ännu en dust med en frusen bil, denna gång min egen lilla spruttis som jag ska ha till jobbet i morgon. Jill hade ju varit så snäll och sopat av den eftersom hon använt den under dagen men jag fick kämpa en stund med låset till förardörren och efter ett par rundor in och ut ur huset för att hämta en tändare som inte fungerade, en ask tändstickor osv lyckades jag tina upp låset, ta mig in i bilen, hämta motorvärmarsladden och plugga i bilen. Jag önskar bara att jag hade haft ett kupévärmaruttag i bilen också - men så är inte fallet. Det får bli vantar på i morgon!

Det som återstår för min del nu är lite bloggläsning och sedan operation: avsminkning, tandborstning och sängen för lite TV eller läsning innan Blund knackar på.

Förresten, har ni sett en sån tjusig måne vi har i afton? I morgon är det nämligen fullmåne.

Det tar värt ett försök i alla fall...

Det är inte så lätt att få till en bild med Robin...;-)

Grattis på födelsedagen Pernilla!

Hoppas att du får en fin dag! ♥

Vi ses lite senare!