Sad to say....men med hus är det som med människor, det handlar om en känsla som ska infinna sig. Ett "tycka om", en kärlek...
Den känslan dök dock inte upp denna gång heller. Vi får helt enkelt ta nya friska tag, vi ska ju på visning igen på onsdag men redan på denna hörde man en del frågor om det huset, så vi lär knappast vara ensamma där heller. Vi är långt ifrån det enda paret här i stan som vill ha hus!
Hemma igen, vi har korkat upp en flaska rött och beställt hem pizza. Lite vardags"lyx". Skönt!
Daniel ger mig ständiga uppdateringar om "USA-läget". Idag är det 190 dagar kvar sedan pyser vi.
Jag har haft en del funderingar på om jag ska föra resedagbok på samma ställe som sist, nämligen hos Resedagboken eller om jag ska föra den här i bloggen. Båda har sina för- och nackdelar, jag vill ju kunna lägga ut bilder på våra äventyr och här på Aftonbladet har jag ju ändå varit så pass försiktig med namn och bilder för att hålla en viss anonymitet gentemot världen, denna sida är det många som känner till. Det var däremot inte många som fick adressen till vår resedagbok förra året. I resedagboken hälsade jag friskt till vänner med namn och jag lade ut bilder på oss båda, inget "hush-hush" där...
Vad är bäst tycker ni? Tyck nu till vänner! Ska jag föra resedagbok här på Aftonbladet eller hos Resedagboken? Kommentera! Jag ser ju era kommentarer även om ni inte själva är registrerade här!
onsdag, mars 07, 2007
No love!
Det tog inte lång tid innan vi både insåg att huset inte var nåt för oss.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar