Luleå under vatten, än så länge bara en bild skapad i en dator...
Som barn var jag (av någon anledning) orolig över att huset skulle brinna ner och att Suorvadammen skulle spricka och allt vad detta skulle innebära. Jag minns till och med att jag hade en period då väskan med mina favoritsaker stod packad i mitt rum, bara utifall att...*s*
Dessa tankar har försvunnit sedan många år. Visst finns ju rädslan för att ens hem ska brinna ner och att man ska förlora allt man äger (och kanske mer därtill) men den oron känner väl alla. Rädslan över ett dammhaveri har däremot försvunnit men jag blev påmind om det när jag läste dagens Norrbottens Kuriren. Enligt utländska experter är inte våra dammar så säkra som de borde vara. Det är inte utan att man blir rädd när man läser hur dålig granskningen av våra dammar är. Hos Länsstyrelsen i norrbotten finns en (1!) person som ska hålla reda på 400 regleringsdammar. Skrämmande! I tidningen kan man också läsa ett scenario om hur det skulle kunna se ut om Suorvadammen brister. Mycket intressant läsning och det kan inte hjälpas, barndomsrädslan för ett dammhaveri smyger sig på igen. Ett sådant skräckscenario och en sådan katastrofal förödelse det skulle bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar