Så har vardagen och allvaret kommit i kapp. Jag är ingen pessimistisk person men lyckades ändå med "konststycket" att börja grubbla på allt möjligt elände i går kväll/natt när jag skulle sova, säkerligen bara för att jag var extra angelägen om att lyckas med det med tanke på dagen jobbstart. Jag hann få dåligt samvete över att vi inte varit upp och hälsat på syrran och mina föräldrar sedan de kom hem på nyårsaftonen, jag började tänka på eländet med en pendlande make (längs kurviga, hala och djurtäta vägar) och jag hann även börja oroa mig för att bli arbetslös. Jodå, jag hann klämma in det mesta som säkerställer svårighet att somna. Fy på mig! Lägga energi på att grubbla på sånt som man inte kan påverka. Jag brukar inte göra det och det var förhoppningsvis ett undantag!
Det känns lite vemodigt att veta att det är ett halvår till nästa längre ledighet. Missförstå mig rätt nu. Jag trivs alldeles förträffligt med mitt jobb men nog är det helt uuunderbart med ledighet, att bara njuta av sovmorgnar och att fylla dagarna med precis vad man själv önskar med de människor man önskar. Dessutom har det ju varit extra mysigt nu i huset. Nåja, snart är man inne i rullarna igen, inne i de rutiner och vanor som följer med vardagsliv.
I kväll börjar Daniel träning om och jag har planer på att roa mig med ett städryck. Tänk att sånt har blivit så mycket roligare i och med flytten till huset. Jag "beklagade" mig faktiskt lite skämtsamt till Daniel om att jag blivit mer och mer "gammal och tråkig". I stället för krograce och annat lockar det mer med städ, tvätt och soffmys *s* Hans teori var att det var för att jag numera är "fru" - så det kanske var nåt som kom med ringen? ;)
Nu är det dags för en kopp java!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar