En dag tittade sig skorpionen omkring runt berget där han bodde och bestämde sig för att han behövde omväxling. Så han gav sig ut på resa över kullarna och genom skogarna. Han klättrade över stock och sten till dess att han kom fram till en flod. Floden var bred och ström, så skorpionen stannade för att tänka över sin situation. Han tittade uppströms och han tittade nedströms men han kunde inte hitta någon väg över floden. Plötsligt så fick han syn på en groda sittande nere vid flodbanken på andra sidan och han bestämde sig för att be grodan om hjälp med att ta sig över strömmen.
”Hallå där herr Groda!” ropade skorpionen över vattnet, ”Skulle du kunna vara så vänlig att låta mig rida på din rygg över floden?”
"Nåja herr Skorpion… Om jag skulle hjälpa dig, hur vet jag att du inte skulle döda mig?" frågade grodan tveksamt.
”Därför att” svarade skorpionen, ” om jag dödar dig så kommer jag själv att dö jag med, eftersom jag kan inte simma!”
Detta verkade riktigt tyckte grodan. Men han sade: ”Men du skulle kunna försöka döda mig när jag simmat över till flodbanken på din sida!"
”Det är sant,” Höll skorpionen med, ”Men då skulle jag inte ha något sätt att ta mig till andra sidan floden!”
“Ok då... Men hur vet jag att du inte väntar tills vi båda kommer över till andra sidan floden och SEN dödar mig?” sade grodan.
"Ahh..." ropade skorpionen tillbaks “Därför att när du väl har tagit mig till andra sidan utav den här floden så kommer jag att vara mycket tacksam för din hjälp förstår du, och det vore väl inte vidare rättvist att belöna dig med att ta ditt liv, nu vore det?!”
Så grodan gick med på att hjälpa skorpionen. Han simmade över floden och satte sig till rätta i leran på flodbanken för att plocka upp sin passagerare. Skorpionen klättrade upp på grodans rygg och tog ett fast tag i grodans gröna skinn med sina skarpa klor. Sedan så gled grodan ner i vattnet. Det leriga vattnet strömmade omkring dem, men grodan höll sig hela tiden nära ytan så att skorpionen inte skulle drunkna. Han sparkade sig kraftfullt genom vattnet med sina grodfötterna paddlande mot strömmen. Halvvägs över floden kände grodan plötsligt ett sting i ryggen och i ögonvrån såg han hur skorpionen drog ut sin giftgadd ur hans hud. Sedan kände han hur det dödliga giftet började sprida sig i kroppen och suga styrkan ur hans lemmar.
”Din dåre!” kraxade grodan, ”Varför gjorde du sådär? Nu kommer vi ju båda att dö!”.
Skorpionen tittade sorgset tillbaks på grodan och svarade: ”Därför att jag är en skorpion...”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar