Vi befinner oss i Ohio State University, i början av 1990-talet, i en enorm skrivsal som rymmer ungefär tusen studenter. Det ska bli tentamen i matematik.Tydligen var just den här matematikläraren inte särskilt omtyckt, han var en sån där som gillar att stå mitt framför klassen och ropa ut hur mycket tid som återstår mot slutet av tentamenspassen - en riktigt älskvärd person som ni förstår.
Eftersom läraren var så upptagen med att ränna runt i salen för att kontrollera så att inget fusk förekom, lät han studenterna stapla sina färdiga tentor på det enorma podiet längst fram i salen. Detta medförde en hiskelig röra, glöm inte att studenterna var tusen till antalet. Nå, i alla fall, på just denna tentamen fanns det en kille som behövde skriva "Godkänt" för att klara hela kursen. Det enda problemet var att hans matematikkunskaper oftast svek honom i stressiga situationer, och denna enerverande varelse stående längst fram i salen gapandes ut återstående tid hjälpte inte alls.
Eleven hade bestämt sig för att klara provet, så han blinkade inte ens när läraren ropade:
- Lägg ifrån er pennorna och lägg era papper i högarna längst fram.
Eleven satt ändå kvar och arbetade i sin egen takt. Fem minuter blev till tio, som blev tjugo, som blev fyrtio... Nästan en timme hade förflutit sedan den "officiella" provtiden var slut, när vår vän slutligen lade ner sin penna, samlade ihop sina papper och begav sig fram till katedern för att lämna in. Under hela denna tid hade läraren suttit där och väntat på att studenten skulle bli färdig.
- Vad tror du att du håller på med? frågade läraren när studenten stod framför honom, redo att lägga ifrån sig papperen på en av de ordentliga högarna.
Läraren hade haft gott om tid att organisera pappersbergen medan han väntade. Det var uppenbart att han hade sett fram emot att trakassera vår vän.
- Lämnar in min tenta, svarade eleven med stort självförtroende.
- Jag har lite dåliga nyheter, sa läraren förnöjt. Din tenta är en timme försenad. Du är underkänd. Med andra ord - vi ses igen nästa termin när du går om den här kursen.
Eleven log slugt och frågade;
- Vet du vem jag är?
- Vafalls? svarade läraren ilsket, klart irriterad över att eleven inte visade någon ledsamhet.
Eleven ställde frågan på ett något annorlunda sätt:
- Vet du vad jag heter?
- Nej!, morrade läraren.
Eleven tittade läraren rätt i ögonen, och sa långsamt:
- Precis vad jag trodde, samtidigt som han lyfte en av papperstravarna på mitten, och stoppade in sitt prov snyggt och prydligt, väl gömd bland alla andra prov. Sedan vände han sig om, och promenerade lugnt ut ur aulan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar