Ja. Det är jag faktiskt. Jag har de senaste åren lärt mig att uppskatta livet och det jag har på ett sätt jag inte gjort förr. Även om det ibland känns OFANTLIGT tungt att lämna sängvärmen, för att bädda, duscha, sminka sig, fixa hår, klä sig och promenera till jobbet så kan jag faktiskt se hur lyckligt lottad jag är. Jag har en säng att "tvingas" upp från, jag har rinnande vatten i en kran, jag har pengar till smink, ben att gå på och en anställning. Dessutom har jag de allra bästa av vänner, en fantastisk familj (och svärfamilj) + en ljuvlig make. Jag är för en sisådär två timmar sen hemkommen från middagen hos Maria. Hon bjöd på så himla god mat, trots lite missöden blev allt superlyckat och vi fick skratta gott :-D Kvällen var mycket lyckad. Synd bara att två drog iväg hem lite tidigare, det gjorde det ju omöjligt för oss att spela spelet som Bettan hade med sig. By the way... Bettan är en av Marias allra bästa vänner. Jag har träffat henne vid rätt många tillfällen nu och jag måste bara säga: en sån rar tjej! Nu ska jag i alla fall ta och stänga mina blå, liggande i sängen på bilden ovan (äntligen har tygtavlan kommit på plats). I morgon...äh...jag menar sen idag, är det min tur att vara värdinna. Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar