Hur nojiga är ni när ni bloggar?

Som bloggägare får man nog passa sig lite, en del tänker nog inte riktigt på hur mycket av det som skrivs som faktiskt kan snappas upp och bli en riktigt smärtsam rekyl. Ta exempel som att:

• när man varit sjukskriven skryta om en heldag på stan med väninnan
• dissa sin chef i bloggen
• berätta att man laddar ner och bränner musik och film
• skriva om att man ägnat arbetsdagen åt att rulla tummarna alt. skryta om att man inget har att göra på sitt jobb
• berätta att man som arbetssökande varit på en nöjestripp utanför närområdet
• skryta om extrarabatter (utöver gängse) och namnge personen som lämnat dem (som f.ö inte äger butiken i fråga)
• berätta om hur man brutit mot lagar och regler
• erkänna att man inte åtgärdat de fel som bilbesiktningen upptäckt på bilen och köra runt med den ändå

Allt detta på gott och ont såklart. Jag anser att alla ska ha rätt att tycka och tänka till om saker och ting - men det är inte alltid så världen fungerar.

Det hela kan ju handla om småsaker. Jag har f.n en "skitsak" som jag tidigare insinuerat om här i bloggen, jag hade tänkt skriva om detta men insåg sedan att det kanske är dumt. Alla kan vi göra missar och blunders - medvetet, eller omedvetet. Kanske jag vågar berätta om saken när det är åtgärdat. Eller kan man få på pälsen ändå? *s* Jag menar, "erkännandet" finns ju faktiskt på pränt. Tänk så många som faktiskt öppet erkänt sina lagöverträdelser och missar i bloggosfären...kanske till och med utan att vara medveten om det.

Hur nojiga är ni när ni bloggar? Tänk om farbror polisen (polisen kan lika väl vara arbetsgivaren, FK, AF eller andra instanser) läser? *s*

Jag är i alla fall supernojig!