Drömmar, dessa drömmar!

Mitt drömmande fortsätter. Eller snarare min förmåga att komma ihåg dem. Jag brukar inte minnas mina drömmar men på sistone har de knackat på - ofta.

I natt har jag varit ute och rest, någonstans. Minns inte var men men minns att jag befann mig på en flygplats med en gammal klasskamrat som prompt skulle köpa en baguette innan avresa och en lång man med hund (och på tok för långa naglar för en man). Vägen till planet var minst sagt underlig, vi fördes genom tält/verkstadshallar och slutligen genom en biosalong där vi fick krypa upp för trappstegen i salongen för att ta oss till en lucka i väggen. För att ta oss ner på marken och planet var vi tvungen att åka såna där rutschkanor (som man se på bild i safety-foldern i planen). Detta var en pärs kan jag tala om. Jag tvekade ett tag inna jag kastade mig ute, men jag gjorde det. Väl där nere möts jag av en man med papper och penna som vill veta om jag fått något SMS från flygbolaget, tydligen hade det påförts en extra konstnad för att ta sig hem. Jag kände besvikelsen växa och kollade min mobil, och jajomensan, 1111 kr extra ville de ha för att flyga mig hem. Jag ser två bilar fyllda med folk och hjälpmedel (?), i ilska och frustration över flygbolagets tilltag funderade på jag tåg eller buss hem (till Norge tror jag bestämt att det var) men inser snart att det inte är realistiskt. Personerna i bilarna skrattar åt mig för att jag ens kommit på tanken...och där vaknar jag av mobilens alarm.

Drömmar är fascinerande. Kanske i synnerhet för såna som mig som i vuxen ålder sällan och aldrig minns dem.