Hur mycket jag än sover blir jag inte mindre trött. Är det dags för multivitaminerna igen? Var det inte förra våren jag var så där himla trött också? Det är ju för fasen vår, ljust och solsken - det är ju nu energin ska spruta och endofinerna flöda. På veckorna orkar jag ingenting känns det som. Det första jag tänker när jag kliver upp på morgonen är att jag ska lägga mig tidigt på kvällen. Var är min lust till träning? Jag vill inte tappa det där nu! Jag har inte besökt Agneta och Pernilla på evigheter heller. I och för sig så är det ju inget jag borde känna mig dålig för, det går ju att åka åt båda håll. Men jag brukar ju vara en hel del hos Agneta till exempel. Jag känner inte riktigt igen mig själv.
Jag tror att min trötthet är mångbottnad men en hel del beror nog på allt som varit och rådande situation. Jag önskar att jag bara kunde rycka upp mig, fokusera på det positiva, inte hysa oro/rädsla, sluta fundera och verkligen känna tilltro i mitt egna; "det kommer att lösa sig till det bästa". Jag önskar bara att jag satt med facit i hand. Fast som sagt, detta är knappast allt - om jag minns rätt så hade jag en sån här period av toktrötthet och energilöshet förra våren också.
Jag har i alla fall funderat och tror att jag ska höra om Aggis vill ha besök i kväll, kanske jag kan piggna tillav en promenad dit efter middagen i eftermiddag/kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar