Att uppge adressen jag ville åka till kändes. Det är mitt hem. Min adress! Men ändå inte. På nåt sätt kändes de som de sista skälvande minutrarna. Eftersmaken av det jag anat under lång tid då jag gått hem. Kommer Frejsan någonsin att bli min plats på jorden igen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar