Fullspäckad dag idag som varit riktigt intressant och faktiskt bjudit på en del nytt och matnyttigt. Men oj så trött jag blev efter lunch, i natt somnade jag inte förrän runt 01 och sedan upp 06:20. Det känns.
Som rubriken säger så är humöret inte på topp. Bättre ett negativt besked än inget alls eller ett brevsvar som kommer om tre veckor. Men är det kutym att skicka brevbesked till de som varit på intervju? Nog ringer man väl, oavsett? Som jag skrev i förra inlägget så kommer jag att ringa dem om de inte ringer mig i morgon, det är ju inte bara jag som vill/måste få veta. Även om hoppet och önskan dalat rejält så lever några procent ännu. Humöret blev inte direkt bättre av att Jean ringde precis när jag påbörjat min resa mot byn och ville ha skjuts med sin dator till Emilson - för vilken gång i ordningen vet jag inte. Den där datorn har åkt som ett skottspole mellan henne och dem. Sicket måndagsexemplar!!
Jag har i alla fall en massa att stå i kväll med piff och fix av både mig själv och kammaren. Det är väl lika att ta itu med det pronto, pronto - ingen av sysslorna är speciellt upplyftande. Jag ska också försöka att fokusera på att jag väntar trevligt främmande, att det vankas en ledig fredag och en bra helg med goda vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar