För varje dag (och minut) som går blir det mer och mer verkligt att jag snart ska åka, i går kom första riktiga insiktsattacken när jag fick den fina presenten av mina kollegor. I dag har den insikten gradvis stigit ytterligare i och med flera söta men sorgliga SMS från Jill, SMS från Pernilla, Agneta och K som vill hinna med en "sista" fika/kram på ett tag och när jag i eftermiddags kom in från mina hembesök hade jag ett sött silverfärgat paket på skrivbordet från Maria med ett kort som innehöll så fina och vackra ord. Det innehöll ett så fint halsband (se bilden ovan). Du är en toppentjej och arbetskompis och jag kommer att sakna dig massor - men som jag säger till alla mina vänner, du/ni är så välkommen att hälsa på! Nu har jag även varit och handlat för att baka en "tills-vi-ses-igen-kaka" i kväll att bjuda på i morgon bitti. Jag hinner nämligen inte vara så mycket här på fredag (vi har möte på en annan vårdcentral tills jag åker mot flyget). Jag längtar till fredag och att få starta upp allt det nya men jag gör det inte utan att känna en stark saknad efter mina nära och den har redan nu börjat smyga sig på...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar