Gårdagen höll på att bli en halvflopp. Jag var klar i tid, gick till bussen, tog nån bild och insåg att min mobil fått en sån där knäpp son gör att jag inte kan se bilderna i telefonen så jag startade om den, eftersom det är det enda som hjälper. I samma stund som jag gjort det inser jag att jag glömt att ändra PIN-koden sedan jag fick mitt nya SIM-kort i torsdags. Illa, illa! En kväll på byen utan mobiltelefon är inte aktuellt eftersom jag dels skulle ha telefonkontakt med Anita för att vi skulle finna varandra och eftersom jag lovat att sända livstecken till B. Klockan var 18:42 och bussen skulle gå 18:45. Jag ställde in mig på att behöva ta bussen en timme senare och knatade hemåt, sakta med säkert ökade jag takten och tänkte "jag kanske hinner". Jag rusade in, hämtade mitt papper från Talkmore, rusade ut, låste dörren och sprang till busshållplatsen - och jag hann! Men natuurligtvis hade jag inte noterat PIN-koden på pappret utan den hade jag i mailen. Tyyyypiskt! Lösningen? Jag frågade en tjej på båten om hon kunde surfa på internet med sin mobil, förklarade mitt problem och hon var så schysst att jag fick låna den för att ta mig in på Hotmail och kolla upp saken. Problemet löst. Jag tackade en massa och upplyste henne om att hon var en ängel! :)
Jag ringde upp Anita när jag klivit av båten och vi bestämde oss för att ses utanför
Slaughter/Laughter-verket utanför Nobels Fredssenter. Därifrån gick vi vidare till O'Learys på Karl Johan för ett glas innan vi skulle möta upp de andra på Ett Glass. En av dem var faktiskt ergoterapeut så det blev lite prat om det. På So mötte vi även en del andra bekanta, tiden gick som vanligt fort med prat och dans. Strax efter ett var det bara att traska ner till båten för vidare resa hem och i går kändes det faktiskt alldeles lagom. Det var mäkta skönt att sätta sig på bussen och veta att det snart var dags för goa sängen.
Nu längtar jag verkligen efter den myshelg som väntar nästa vecka då B kommer, min lilla förkylda sjukling♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar