måndag, februari 14, 2011

Nu har jag vädrat tårkanalerna

Hachiko

För snart ett år sedan bloggade jag om en film: "Hachiko - en vän för livet" men det är först i kväll har jag sett den. Jag var förberedd på att det var en tårdrypare och det fick jag verkligen ett kvitto på.

Här kan man läsa mer om den sanna historien om den trofasta och kärleksfulla Hachikō.

Jag är galet blödig när det handlar om djur och deras välmående men det tar jag enbart som en positiv egenskap. Det bränner långt inne i hjärtegropen när djur far illa. Denna film berör så enormt för att Hachikō är så otroligt lojal, trofast och älskvärd. Jag kan inte låta bli att fundera på vad han tänkte, vad han trodde. Jag hoppas innerligen att han inte trodde att han blivit övergiven av fri vilja. Han levde för sin husse och den dag han försvann så fortsatte han ändå att möta upp på tågstationen, dag efter dag, år efter år...
Statyn som rests av Hachiko på tågstationen
Se den!

Inga kommentarer: