Huff, nu slog tröttheten till. Satt på Facebook-chatten till 00:30 i går och sen upp 06:15, när jag bor här och telefonmöjligheten är begränsad så blir det kommunikationsvägen ibland. Försöker pusha, peppa, lyssna och ge goda råd till en vän i nöd - men just nu studsar de som en boll mot en vägg. Jag vill väl och "Rom byggdes inte på en dag", så det är små steg framåt som gäller min vän. Små, små men nog så viktiga. Jag har just formulerat ett brev, även det på FB, för att försöka nå fram mer.
Snart, mycket snart ska jag försöka börja lägga mer tid på mig själv, fokusera, se framåt och ladda. Jag står inför egna prövningar som kommer att kräva en hel del av mig och för det behöver jag ha fyllt på reserverna. Onsdag nästa vecka kommer min fina, fina B hit - då ska jag fylla på. Vädret ser ju ut att bli guld närmsta tiden, plusgrader och sol så kanske någon promenad och nästa lördag den 19:e måste vi ju ut och se på supermånen. Hoppas att det inte är dimma och grått då. Som månfrälst vill jag ju se den där megamånen!
Arbetsdagen har då bara dragit förbi som skjuten ur en kanon, efter lunch blev det möte på avdelningen om de organisationsförändringar kommunen står inför. Konstigt nog var det som om alla sprudlade av tankar och idéer trots att vi klivit in i eftermiddagen. Norwegian har jag fått tala med idag också så nu är de sakerna utredda.
Nu sitter jag här som en zombie i soffan efter en god bit marinerad kalkon till middag och försöker ta tag i mig själv för att göra undan disken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar