torsdag, mars 31, 2011

Why me? Why always me?!

Den dåliga uppdateringen har sin förklaring, jag var på ranten hela dagen i går.

Oj, vilken intensiv dag gårdagen var men så oerhört mycket jag fick gjort. Jag (i sällskap av Jill och Lina♥)  fick postat en drös paket till Traderavinnare, hälsade på morbror Dennis, var iväg på 1,5 timmes möte, valsade runt på Storheden i väntan på att flyget skulle gå och sen hela långa flyg, tåg, båt och buss-svängen hit. Först efter 01 i natt låste jag upp dörren till lägenheten, jag missade näst sista båten hem med ett skrik och fick vackert sitta och vänta en timme till. Tack och lov hade värmekuren öppet så jag slapp stå ute och vänta. Mindre tur var att jag återigen drog på mig en snacksalig fyllbult. Han vandrade (ehm..vinglade) omkring på båten en stund, jag undvek att se på honom för jag var så sjuhelsikes(!) trött och inte det minsta upplagd för en massa svammelprat med ett stycke onykter person. Men nejdå...han ställde sig på knä på stolraden framför mig och stirrade menande på mig medan jag försökta begrava mig i mobilen. Jag tog mig dessvärre inte ur utan han skulle prata - och prata engelska. Han berättade att han varit på fest med Bob Hund och hur vänner satt honom på Nesoddbåten och hur han skulle försöka finna någonstans att sova. Det kändes som fiskeri. MEN DET KUNDE HAN GLÖMMA! Jag tror att han frågade om mitt namn tre gånger, babblade och surrade om allt och ingenting och kommenterade att ena killen som satt bakom mig såg ut som en vänsterpolitiker. Plågsamt! Återigen försökte jag vara så tråkig som möjligt utan att vara otrevlig men det fungerade icket. Han valde till och med samma buss som jag och jag var livrädd att han skulle hoppa av på samma busshållplats mitt i natten. Tack och lov satt han kvar och ropade nåt om Zlatan precis när jag klev av.

Klockan hann bli närmare 02 innan jag stupade i säng och jag kan informera om att jag var lycklig över den kortare arbetsdagen idag. I kväll är det jag som tar mig i säng tidigt. En liten tår eller tre bjöd den här dagen på också, det var nämligen Tones sista arbetsdag och hon kom förbi till Varden till lunchen för att säga/kramas "hejdå". Fy så trist, jag tycker verkligen att det är öken att hon slutar hos oss!!

Jag har fortfarande en del att packa upp efter dessa fina dagar i norr och det ska jag roa mig snart. Annars knorrar magen ilskt på mig, jag har satt igång en ordentlig matregim och sitter precis och sippar på ett glas Farris (kolsyrat mineralvatten alltså). Ännu en anledning till att göra tidig kväll.

Inga kommentarer: