17 mil t.o.r. för ett möte

Lokalen för mötet

Idag, redan 07 drog jag och Kristin iväg mot Sørumsand på ett möte, detta som en följd av två brev vi varit delaktiga i till Hjelpemiddelsentralen om hur dåligt det fungerat sista tiden. Samarbetet med dem är något vi jobbar med varje dag så  problemen sedan sammanslagningen (Oslo och Akershus) har varit påtaliga; otroliga leveranstider, en enorm papirmølle (byråkrati), frustration hos oss och bland brukare som enligt oss hamnar i kläm och som riktar sin irritation mot oss eftersom sentralen inte går ut med information om läget. Någon lösning kom vi inte fram till utan vi fick mest redovisat för oss hur upphandlingar gick till osv men vår stridsvilja lade sig inte och vi kommer att jobba vidare med saken. Detta handlar om vårt dagliga arbete och till syvende och sist våra brukares behov och fungerande i sitt dagliga liv.

Jag hamnar oftast bakom ratten när jag och Kristin ska ut på tur och jag skulle ljuga om jag sade att jag var en helt avslappnad själ som kör längs Oslos motorvägar i rushtid, fast problemet handlar egentligen om de gånger då jag ska sköta körande och samtidigt finna fram (lokalsinne: ett!). Med Kristin som mänslig GPS gick det superbra. Hade jag haft en sån alltid så hade jag lätt dragit på turer till IKEA Furuset o.s.v. mol allena. Men jag hatar motorvägar, kär man fel så kan man riskera att få köra hur långt som helst innan man kan ta en avfart och komma tillbaka.

Vi hade fruktat hemsk biltur eftersom de stängt mycket av tågtrafiken p.g.a. renovering av banorna och samtidigt startat med en massa vägarbeten och det skrevs en del i aviserna om kaoset som var i går p.g.a. det i går - men tro't eller ej...vi hamnade inte i en enda kö, bara hetsiga och galna bilister som ville fram till sitt mål.

Jag växer baske mig för varje ny biltur i Oslotrafiken!