Har det inte varit den ena så har det varit den andra, när jag kunnat pusta ut kring en av dermalerna så har den andra velat leta sig ut. Jag har tagit hand om den i drygt en månads tid nu, skyddat och vaktat och försökt få dem på plats men nu har jag gett upp. Elin har fått ta ut de två kvarvarande som var halvvägs ute ändå. Äntligen slipper jag bandage och att vakta på mina stenar. Visst, det är jäkligt trist och jag hade veeeerkligen velat ha dem kvar (de är sjuhelsikes vackra!) - men säger kroppen nej, ja då gör den det.
Men jag ger inte upp, jag SKA ha en piercing....någonstans, någongång...men då blir det "cirkulär" och omslutande, jag ger mig knappast på en dermal till på ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar