Här på jobbet har det varit lugnt med kommentarer om min viktnedgång en tid men i veckan har det kommit en del igen. Jag vet att det ligger mycket i det Elin säger om att det är viktig att klä sig rätt också, inte för att jag använt tält tidigare men jag har nog låtit de kläder jag köpt sedan denna process startades sitta aningens lösare än vad Elin tycker är smart. Vid sista shoppingrundan lyssnade jag på henne. Kanske är det en av anledningarna till att feedbacken startat igen?
Det började med måndagen då Cathrine som är systemansvarlig för vårt journalsystem här stod och gapade i kopieringsrummet och tog upp saken och det fortsatte i dag med att Per Kristian som är leder för sykehjemmet kommenterade: ”vad tynn du blitt Jennie” och sade att jag var ”flott”.
I tillägg till detta har Elin verkligen öst på med vackra komplimanger och pushat mig till detta med att tänka igenom klädval. Trots att jag känner på kläderna att jag krympt och att jag kan se att jag får köpa betydligt mindre storlekar så kan jag inte se det i spegeln – eller förstå. Den bild jag levt med så länge sitter fastpräntad. Detta är vad jag förstått normalt och det kan ta år innan man kan ”se sig själv som man verkligen är”. De foton Elin tog av mig med mina nya kläder för att sända till Jillan blev faktiskt ett wake up-call, det första riktiga. Då kunde jag se det. Min spegelbild är fortsatt densamma men jag försöker tänka på att jag faktisk sett en annan bild av mig själv nu.
 |
| Glöm "Jocke med kniven", här har "Elin med saxen" varit framme |
Det är onekligen spännande tider detta – förändrande och utvecklande.
1 kommentar:
Alltså du är så jättefin!!! På tiden att du så smått själv börjar skönja din nya siluett :)
Kram Tiva!
Skicka en kommentar