...och det känns oerhört ensamt och "saknigt". Efter tre nätter med sova tätt intill saknar jag det nåt kopiöst. Saknar hudkontakt, att luta huvudet mot ett bröst och somna till kärleksfyllda hjärtslag, att dela syre och en lätt kyss på mun, kind eller panna innan Blund snor sitt spö över två trötta själar ett sista varv. Jag saknar att somna tillsammans, trygg i kärlek, välvilja och omsorg, hela tiden med hudkontakt; även om man som jag behöver space för att andas så finns där hela tiden en hudkontakt genom en fot eller en hand. En stark känsla av att ens kärlek finns där och sover intill en. Och om man som jag denna natt vaknar ett par gånger (troligtvis av vetskap om att tiden tillsammans är knapp) kan krypa tätt intill, känna värmen och hur man möts av sömnig välvilja och kärlek, en sömndrucken kyss och sedan somna tillsammans igen. Ja, då är det svårt att vara utan...Tänk att tre dygn tillsammans kan skapa en sådan självklarhet och att en natt utan kan skapa en sådan tomhet.
Jag saknar dig min älskade!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar