Japp, så ser det ut. Det är nog premiären med minus. Det måste ha varit nåt som dragits sent eftersom jag noggrant handlade inom ramen för det som fanns på kontot i går. Med andra ord blir det till att leva snålt de här sista dagarna innan resan. Jag förde över lite pengar till min reskassa tidigare för att säkra fickpengarna för resan och det är det som totalt dränerat mitt konto nu. Men så får det vara. Det finns mat i i frysen, hyfsat i kylen och skafferiet sen kommer ju Daniel hem och kan säkert handla lite fil och mjölk om sånt skulle behövas. Annars går det ju att "nalla av" mina fickpengar men det vill jag verkligen inte. Att göra det bästa av resan känns som ett stort prio just nu.
Jag pratade en del med B i går och fick utlopp för en del av det där som känts tungt under påsken. Det var skönt. Vi samtalar så himla bra och det kommer så mycket klokskap ur den där människan. Vi pratade bland annat om detta med mig och Daniel och min/vår önskan om att förbli goda vänner och det känsliga i de nya relationerna. För inte är det helt enkelt. Skulle jag säga det så skulle jag ljuga. Det är så tudelat, å ena sidan vill jag veta hur de har det, hur det går och fortskrider, å andra sidan vill jag inte verka nyfiken och trampa på några tår och någonstans finns säkert en rädsla för att jag ska känna mig ledsen inombords av att tala om allt detta. Jag känner ju samma sak åt andra hållet också, att han ska känna frihet att fråga om han vill osv. För ska vi kunna vara och förbli goda vänner så måste ju sånt här kunna ventileras och inte ligga som en "het potatis" och pyra de gånger vi ses/pratar. Ta t.ex. detta med deras resa, jag vill ju veta hur de haft det, vad de gjort, hur det gått/känts osv. Och då menar jag inte bara historier om sevärdheter och lata dagar på stranden.
På tal om det så kanske jag borde påminna alla om att jag längtar efter resan! :) Hör det förr måntro?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar